OM SORG...OCH SPRÅK

Om sorg...
RANDAVSKILJARE

På en fråga hur man gör vid sorg, plötslig sorg måste jag gå till mina erfarenheter...

image1450

PRECIS NÄR DET HÄNDER...
RANDAVSKILJARE
SORG för mig är ett tillstånd av ickespråk.
Jag kan inte sätta ord på det jag är med om.
Förlorar mina ord. Blir gester. Åtbörder.
Tystnad. Gråt.


Det starkaste kapitlet jag läst om sorg och språk återfinns i Thydells bok I Taket lyser stjärnorna... det står.
Mamma är död!

Inget mer. Bara så. Bokstäverna skriker över hela sidan, hela uppslaget. Så stora är dessa ord. Så åtskiljande är dessa ord. Inget mer. Bara oändligt mycket mer.


REPETITION
RANDAVSKILJARE

När sorgen efter den man saknar börjar få ett språk behöver det språket få utvecklas. Det är ett nytt språk. Oprövat.
Jag kunde exempelvis inte förstå ord som Bogvisir, vrak, döda... sjunket skepp trots att alla omkring mig förstod. Jag blev för en tid analfabet... och utan ord. Långsamt erövrade jag det nya språket...som inkluderade sorgens smärta i varje bokstav. Död var innan den verkliga frånvaron...ett ord... men efteråt ett helt liv... ett oändligt liv...och saknad.


image1454

UPPREPNING
RANDAVSKILJARE
Gång efter annan få upprepa sig i egen takt. Orda om det som hänt. Om och om igen. Jag behövde orda om det jag sörjde. Men inte i flera timmar, utan just lägga orden utanför mig själv men i närvaro av någon som fanns där. Det jag behövde då var hud, värme, närhet och bekräftande gensvar....gärna med mina egna ord...om och om igen. Det var som om medvetandet långsamt behövde mina egna ord...och gentonandet i en annan människas röst.... allt handlade om orientering i sorgen och i till den jag saknade. Detta ordandet skrämde iväg en del av de som lyssnat... de ville tysta ned....och för mig handlade det om att få säga något litet...och under kort, kort tid. Jag orkade inte själv. Behövde vila ifrån. Men att tystna är mycket farligt.


ÅRETS GÅNG
RANDAVSKILJARE
Det är också en ny tideräkning. Sorgens år och dess uttryck bär alla dagarna framför sig. Faran som hopar sig inför en julafton, minnen som förknippas med födelsedagen, årsdagens för bortgången... dödsdagen. Alla ceremoinier över ett år... jag prickade av dessa dagar... här skulle... nu är det... födelsedag. Varför firade jag inte dödsdagen?

LIVET
RANDAVSKILJARE
från den döda...till den levande. Språket levandegör den som är borta. Detta är viktigt. Varje ord som återskapar relationen skapar på sikt också en viss acceptans. När det äger rum är högst individuellt och personligt. Ingen annan än den som sörjer avgör hastigheten och tiden för sorgen.

Det som avgör är närvaron. Inte vad som görs i närvaron. Bara att man vågar vara där när någon annan sörjer. Man behöver inte göra rätt... bara vara... man behöver inte vara rädd för att göra fel....eller störa... man stör aldrig då man närvarar.

Anne-Marie

RANDAVSKILJARE
Jag skrev det efter att ha fått en fråga via sms.
Hur gör man... vad händer... varför?

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: P

Tack... Du är en sann medmänniska.

2007-09-17 @ 14:13:01
Postat av: v

I taket lyser stjärnorna... En fantastisk bok som skildrar sorg på ett smärtsamt tydligt sätt!!!
Tänker på Dig nu!
Kram A-M,
Vicktoria

Postat av: Haydee

Även denna text är så .. jag har inga ord för texten. Men jag är glad över att jag läst den. Och jag tänker läsa boken som du tipsar om. Tack.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback