UNDERBARA STORBOK DEL 1

Språk är rörelse. Språk är ständig rörelse.
Det är in i böcker och ut ur böcker. Jag har modellat läsning ur MITT SÅR, EN BOK SOM VARAR. Min egen storbok. Nåväl, inga fler ord om den... men vilket gensvar. Vilken härlig dag. Vi har skrivit om favoritsår, producerat plåster, skapat nya plåstermöjligheter, skapat läkande ord, skapat rivsår i dumma ord, förändrat utsikten mot insikt. Kort sagt. Språk är rörelse.


image1744

Ur Storboken MITT SÅR - Ingången till denna bild?
Detta är elevernas möte med storboken.
Ingångsfrågorna är:

1) VAD SER DU - detta att ange vad man faktiskt ser. Sätt ord på det du ser.
Detta föranleder mycket samtal. Vi går igenom varje detalj. Detta är en mycket viktig del av bildpromenaden.
Gör övningen själv... snart märker du hur du glider över från det faktiska till det upplevda och det du tror dig se.
Men sätt bara ord på det du ser.
Jag modellar:
Jag ser...

2) VAD TROR DU/VAD TÄNKER DU KRING DET DU SER - nu är det fritt fram att undra, tänka, gissa, fundera, sätta ord på förväntningar, tänkaden, liknelser, erfarenheter... Detta samtal skapar förberedelser för den text som ska komma. Den får eleverna inte ta del av ännu.
3) VILKEN ÄR HÄNDELSEN? NÄR HAR DEN ÄGT RUM? HUR? VAD HAR INGÅTT OCH BIDRAGIT TILL OLYCKAN? VILKA KAN HA VARIT MED UTAN ATT DU SER DET? VILKA FINNS RUNTOMKRING? VAR ÄR PLATSEN? ARGUMENTERA FÖR ATT DEN ÄR UTOMHUS? ARGUMENTERA FÖR ATT DEN ÄGER RUM INOMHUS? VEM HAR RÅKAT ILLA UT? VARFÖR?

3) TEXTEN PRESENTERAS. Jag läser texten som hör samman med bilden. Eleverna får höra den men inte se texten. När jag har läst texten problematiserar jag igen... vad händer med bilden när ni får textens information och berättelsen...

Jag har haft genomgång av tre bilder och texter ur storboken MITT SÅR. Det återstår en veckas arbete. Dagen vigdes åt skrivning om sår, om kroppsuppfattning, favoritsår, plåsterupplevelser, nyuppfinningar av plåster, och riktiga plåster... och sår... och föräldrars skiljsmässor, sår inne i kroppen som ingen ser, sorg... och oändliga antal med samtal och ingår i livets kärna. Jag är lärare... jag gör också... jag är mina sår... öppna sår och mindre tillgängliga... jag sätter plåster på... och blir omplåstrad... jag gör det mina elever gör.


Anne-Marie

JAG FORTSÄTTER MED ARBETET IMORGON... NI FÅR VETA HUR DET HELA BLIR OCH VAD DET RESULTERAR I.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback