HEMKOMMEN
Vimlat runt i stadens mörker. Bar efter bar.
Väldigt lugnt. Samtalspratande två. Men vi lämnade en bar för en annan bar.
Stimmet, stojjet, musiken, människorna - allt blev för högt under vårt samtal.
Jag ser det jag ser. Inget annat. En skyltdocka ser ut som om ser med det gör hon inte. Vi ser henne.
En man satte sig på huk och trängde undan våra ord.
Han var dryckesfull. Jag tittade in i hans ögon. De var mycket sorgsna.
Så sorgsna att orden och hans blick inte stämde överens.
Han tittade på mig länge -
så frågade han:
- Vad ser du?
- Jag ser bara sorg, svarade jag.
- Faen också. Syns den?
- Ja, men det gör inget. Det är ärligare så.
Han lommade iväg. Det var inte för mycket av någonting. Han var inte berusad. Han var ensam. Jag var ärlig. Jag orkar inte med att sätta ord på sådant som inte är. Allt beror på hur det sägs, och hur det förstås. Jag var inte otrevlig men sannenlig. Ensamheten är en sorg. Men behöver inte vara det.
Anne-Marie
Väldigt lugnt. Samtalspratande två. Men vi lämnade en bar för en annan bar.
Stimmet, stojjet, musiken, människorna - allt blev för högt under vårt samtal.
Jag ser det jag ser. Inget annat. En skyltdocka ser ut som om ser med det gör hon inte. Vi ser henne.
En man satte sig på huk och trängde undan våra ord.
Han var dryckesfull. Jag tittade in i hans ögon. De var mycket sorgsna.
Så sorgsna att orden och hans blick inte stämde överens.
Han tittade på mig länge -
så frågade han:
- Vad ser du?
- Jag ser bara sorg, svarade jag.
- Faen också. Syns den?
- Ja, men det gör inget. Det är ärligare så.
Han lommade iväg. Det var inte för mycket av någonting. Han var inte berusad. Han var ensam. Jag var ärlig. Jag orkar inte med att sätta ord på sådant som inte är. Allt beror på hur det sägs, och hur det förstås. Jag var inte otrevlig men sannenlig. Ensamheten är en sorg. Men behöver inte vara det.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback