GPS och VISIONERNA
Jag var bjuden på lunch av en marknadschef och en IT-strateg... samtalet svävade ut och över..vi såg vad vi hade (kartan) och vart vi ville komma (ovanifrån). Vi visionerade...
Vid Hej Då ... och nästa möte... tid och plats... svarade jag ingen fara... jag har en GPS... den tar mig till alla platser... inom vissa gränser... för räckvidd... och inbyggd begränsning...
Då visade det sig att jag delade mitt problem med kartan... jag orienterar mig inte på uppkörda vägar... jag kan inte gå riktigt på den väg som är ordnad och framskapad... jag hamnar ömsom i diket... eller i mittfåran... eller så gör jag mig en egen väg... men jag gillar det som blir fel... tycker till och med om ordet FEL.
Nu fann jag min tvillingsjäl... full av visioner, idéer, nyruvarkunskaper... lyssnade jag till resor han gjort i och ur system som redan fanns... Fniss och skratt... jag har trots min GPS kört förbi Västerås med fyra mil... där mitt mål var Västerås...
Då jag har ett mål... då tar jag mig till målet... om det är på en väg... så kör jag på vägen... men är vägen slentrian och gammal vana... då bökar jag mig ut ur det gängse och börjar i det snåriga, den egenskapade vägen... de hala stenarna, det höga berget, det bråkiga grenverken i skogen... men jag tittar alltid framåt... mot någonting som leder mig... Min GPS och jag är sällan överens... den börjar så vänligt...
- vid trehundra meter sväng vänster...
- gör om rutt...
- gör om RUTT sa jag ju...
- Va Faen... gör om rutt... annars stäng av mig, räkna inte med mig på den här sträckan... skriker min GPS!
och jo visst. Jag gör om rutt. För man måste ha en stadig fot i verkligheten för att komma rätt. Men det är inte helt fel att köra lite vilse också... det ger annan utsikt och utmanar annan förmåga... Vision är att ha en inte utstakad väg... men att ha god grund från vilken visionen tar avstamp. Man behöver en GPS som redskap så att man fritt kan tänka på annat än att faktiskt följa den väg som leder rätt i det som redan finns.
När jag lämnar mötet denna gång är jag helt trygg med den väg jag stakat mig fram till... ensam är inte stark... men mål och visioner skapar stunder av ensamhet. Det skapar tvivel och funderingar. Men då man står inför vägval... då följer man sin övertygelse.
Anne-Marie
Vid Hej Då ... och nästa möte... tid och plats... svarade jag ingen fara... jag har en GPS... den tar mig till alla platser... inom vissa gränser... för räckvidd... och inbyggd begränsning...
Då visade det sig att jag delade mitt problem med kartan... jag orienterar mig inte på uppkörda vägar... jag kan inte gå riktigt på den väg som är ordnad och framskapad... jag hamnar ömsom i diket... eller i mittfåran... eller så gör jag mig en egen väg... men jag gillar det som blir fel... tycker till och med om ordet FEL.
Nu fann jag min tvillingsjäl... full av visioner, idéer, nyruvarkunskaper... lyssnade jag till resor han gjort i och ur system som redan fanns... Fniss och skratt... jag har trots min GPS kört förbi Västerås med fyra mil... där mitt mål var Västerås...
Då jag har ett mål... då tar jag mig till målet... om det är på en väg... så kör jag på vägen... men är vägen slentrian och gammal vana... då bökar jag mig ut ur det gängse och börjar i det snåriga, den egenskapade vägen... de hala stenarna, det höga berget, det bråkiga grenverken i skogen... men jag tittar alltid framåt... mot någonting som leder mig... Min GPS och jag är sällan överens... den börjar så vänligt...
- vid trehundra meter sväng vänster...
- gör om rutt...
- gör om RUTT sa jag ju...
- Va Faen... gör om rutt... annars stäng av mig, räkna inte med mig på den här sträckan... skriker min GPS!
och jo visst. Jag gör om rutt. För man måste ha en stadig fot i verkligheten för att komma rätt. Men det är inte helt fel att köra lite vilse också... det ger annan utsikt och utmanar annan förmåga... Vision är att ha en inte utstakad väg... men att ha god grund från vilken visionen tar avstamp. Man behöver en GPS som redskap så att man fritt kan tänka på annat än att faktiskt följa den väg som leder rätt i det som redan finns.
När jag lämnar mötet denna gång är jag helt trygg med den väg jag stakat mig fram till... ensam är inte stark... men mål och visioner skapar stunder av ensamhet. Det skapar tvivel och funderingar. Men då man står inför vägval... då följer man sin övertygelse.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Sara - igen..
Ehh H.J.Ä.L.P!!
Hur blir jag medlem i portalen??
Linkas jag upp automatiskt eller måste jag va teknikfreak..?? *ler*
//Sara
Trackback