FARVÄL och HEJ
Klassrumsblommande dekorationer, ballonger, fnitter och skratt. En tår rann nedför min kind. Jag menar två eller tre, kanske fyra, möjligtvis fem, om man ska vara nogräknad så rann det oräknerliga tårar en kort stund - nedför mina kinder.
Men vad kan man begära. Otårar!?
Mina ungar. De var små när vi startade upp alltsammans...nu är de tonårsbarn...målbrottsröster ropar till burken i skogen... och det är väl så det är - gränslandet mellan barn och vuxen - här står jag nu i ett tomt klassrum
... snart är de tillbaka igen...
för att göra själva avslutningen. Men i detta nu - har vi haft den - jag och eleverna. Och det var bra! Väldigt bra!
Nu väntar nya utsikter... de nya skolbarnen väntar ute på skolgården...ska du bli vår nya fröken? Är du sträng? Får vi mycket läxor? Jag kan jättemycket engelska? Kommer du ihåg mitt namn?
Det blir bra! Det är ingen tvekan om den saken. Och jag svarar mina blivande fyror:
- ni ska inte kunna, ni behöver inte kunna, bara ni är med, för om ni är med, då lär vi oss ihop...och då är vi i skolan tillsammans... gå nu ut på ett strövtåg i verkligheten...så syns vi i höst.
Välkomna i höst!
Anne-Marie
Vilken härlig blogg du har, tänk om alla tänkte som du...