DOTTERNS SPRÅK
Hon språkbadar där. Idag skulle hon gå och simma berättade hon för mig. Det är ett annat slags bad.
Hon har varit i Skottland länge nu.
Ibland när hon berättar något för mig kommer engelska ord inflätade i de svenska.
Hon blandar utan att veta om att hon gör det.
Jag förstår henne ändå, jag kan engelska.
Det är inte att jag inte förstår.
Men jag tänker. Tänker på språk.
Språket erövras. Genom att vara i ett språk kommer språket att erövras nästan som att andas in det.
och blåsa ut det. Använda det. Pröva och ompröva, lyssna och samtala.
Min dotter. Vi delar inte språkvärld längre.
Hon tänker på engelska.
Hon drömmer på engelska.
Det är spännande tänker jag när jag sitter vid mitt köksbord i Sverige.
Men vi kan inte ta något för givet då det gäller vår gemenskap med varandra inom samma språk. Vi går vilse i tron på språkets gemenskap. Ord är symboler. Symboler är öppna för tolkningar. Tolkningar är ofta personliga. Språk är personligt men delbart eller kommunicerbart. Men lätt - nej det är det inte.
Anne-Marie
Ord är också identitet. Vi kan avläsa allt genom andras språk, utbildning, humor, kreativitet, bakgrund. Men i ett främmande språk är vi alla nybörjare, uttrycker oss konkret i nuet, aldrig futurum eller imperfekt, alldeles för svårt, aldrig metaforer, rim, alitterationer. Det tar tid att bygga upp en ny identitet i ett nytt språk. Den dag jag kände mig hemma i engelskan var den dag jag kunde skämta. Den dag jag kunde skämta med skottsk slang ännu mer så. David min chef brukar säga att han aldrig kommer att känna mig fullständigt. Det är alltid, trots min flytande engelska en språkbarriär mellan oss som han aldrig kommer att kunna tränga igenom. Mitt engelska jag är tre år gammalt. Mitt svenska jag över tjugofyra år. Samtidigt förlorar jag långsamt svenskan, hur märkligt är inte det. Små ord, och sättet att bilda meningar, jag skribenten, det känns i hjärtat. Och jag finner plötsligt att mina svenska vänner på många vis glider allt längre bort. Min svenska har blivit klumpig och känns onaturlig, konserverad, gammalmodig, och så fattig. Jag brinner för engelskan, jag älskar orden, ljudet av orden, och jag älskar de många olika engelska språken, gadgie engelskan nere i leith (tänk irvine welsh), oxford engelskan (ya ya), fylle engelskan (ay darlin, gettin pished?), och den gammalmodiga antikvariats engelskan, london engelskan (good, innit) och den formella artiga engelskan som är så underhållande att driva med. Ayt, jag har en sån jäkla passion för det här språket. Och jag är fortfarande inte mer än en elev, det går inte en dag utan att jag lär mig nåt nytt.
Oh, och simturen var väldigt skön.
Dotter,
Hela ditt inlägg är en språklig resa... så här gör ju mängder av människor. De som
flyr till och från, de som måste lämna sina länder ofrivilligt och vill och behöver behålla sitt språk. Språk är ju en länk... länk till så mycket.
Jag har läst ditt svar flera gånger... jag minns också när jag var i Amerika som barn...hur jag lyssnade i flera veckor för att sedan under återstående tid prata ut alla ord, meningar jag lärt mig...och det var spännande och roligt.
Anne-Marie
Du sade förre (?) i Din blogg: "I början var ordet...och..." eller nâgot liknande som lärdes dâ i Bibeln.
Ord (sprâk) och mycket mera,...musik är ett Mysterium.
God fortsättning, Jesús von Mad
Jo, det stämmer. Jag skrev " i begynnelsen var ordet" och det är hämtat ur det bibliska. Anne-Marie
Härligt inlägg! Både ditt eget, men även din dotters kommentar! Precis så känner jag i Sverige gentemot mitt modersmål finska och mina finska kompisar. Samtidigt som jag påminner mig själv om vilken rikedom det är att kunna två språk så väl som jag ändå gör. :)
Hej bästa du, Det ÄR en rikedom med två språk. Men jag kan bara ana hur svårt det är att hålla liv i dem båda med samma styrka i alla nyanser... Du är så välkommen till min blogg Haydee...Anne-Marie