BLOGGANDET...
Jag skriver en bok med mina läsare hängande över axeln, läsande under tiden, kommenterande och gensvarande. Det är ett märkligt sätt att skriva. Jag har inte lärt mig formen ännu. Jag betraktar mig som lärande. Det gäller också mina egna besök i bloggvärlden. Bloggvärlden är stor och omfattande.
Jag skriver mest pedagogiskt. Jag skriver med en pedagogisk tanke. Ibland väver jag in mitt eget liv, mina egna erfarenheter för att skapa förståelse för hur att betrakta människan.
Jag uppskattar mina bloggbesökare. Jag skriver för läsare. Men också för mig själv.
Nu har jag bloggat i några månader. Den mest intensiva perioden i min blogghistoria så här långt var när jag var sjukskriven efter en operation. Då var jag stillasittande och ensam. Där började alltsammans, Det var lärorikt och viktigt för mig. Det var svårt att vara ensam hemma och inte må bra.
Jag upplever ett behov av att skriva. Det har jag alltid gjort. Skrivandet har alltid varit en stor del av mitt liv. Nu gör jag det dolda skrivande inför ett öppet forum. Det betyder att jag bevarar min integritet. Det behöver man inte göra i personliga dagböcker. Här i bloggen drar jag en gräns för mitt privata liv och mitt bloggande liv. Det är också så att en skrivande människa är en del av det hon skriver. Från första bokstav till sista punkt finns ett jag med. Det är ofrånkomligt så. På så vis är all text personlig.
Ni som är här - jag tror ni finner detta - skrivarlusten, förmedlartankarna, pedagogiken och ett kryddmått av personliga saker - kommunikation handlar om ansvar - den ägs av både sändare och mottagare. Så här långt har min blogg fungerat värdigt. Det vill jag att den ska fortsätta att göra.
Anne-Marie
Huvet på spiken. Jag är alldeles lyrisk och jag måste säja att jag har mycket att tacka dig för. I hela mit liv har jag beskådat saker, människor, nyheter och situationer och jag har reagerat, tänkt, tyckt, och fyllts av åsikter men ingen har varit intresserad av dom och ingen har lyssnat och hade det funnits nån som velat lyssna hade jag troligast snubblat på tungan och inte fått fram vad jag menat. Jag skaffade internet och dator för några år sedan och som evig oskuld med en skräck för kroppskontakt måste jag erkänna att det har blivit rätt mycket porrsurfande genom åren. Jag halkade in på nån bloggsida av misstag mer eller mindre och har följt några människors liv ett tag. För några dagar tog jag steget och skaffade mig en egen blogg. Tror du var först att svara då jag sporde att ingen kommer att läsa min blogg och du hade rätt. En helt ny värld har öppnat sig. Mina ord bildar meningar som folk reagerar över. Det är helt underbart. Jag kan prata utan att behöva öppna munnen jag slipper vara ensam utan våndan av att möta människor. Ska förverkliga en dröm under semestern. Ska inte sätta min fot utanför dörren på 5 veckor. Ska blogga hela tiden!