Anne-Marie Körling Blogg

ATT VILJA HORISONTEN

Horisont. Jag behöver ibland en vidsträckt vila för ögonen. Horisont. Det där långt borta. Långt, längre, längst borta. Horisont. Ett vackert ord som blir vackrare då det erfars. Begreppas.



Horisont har synonymer i orden synrand, himlarand, himlabryn, synvidd, perspektiv, fattningsförmåga, värld, jordbryn. Bryn? Vad menas med det?
Bryn
- är ett långsmalt gränsområde. Jorden och himlen förenas i ett jordochhimlabryn.



Att färdas mot horisonten? En omöjlighet. Att färdas är att förskjuta horisonten framför sig. Den förflyttas. Den kräver avstånd. Det handlar om perspektiv.

Då jag ser mot horisonten funderar jag på människans drivkraft att undersöka. En gång i tiden stod en människa och såg ut över ett hav... och började fantisera, tänka och dra slutsatser. En gång, då när världen var mycket liten, en plats där man själv var, så blickades det ut mot samma hav. En vilja att undersöka. En nyfikenhet på. En fantasi som byggde på den erfarenhet man hade. Jag står här, om jag står här, kanske att någon annan står där. På en annan plats. Finns det något där ute? Så nyfikenheten måste ha en stadig grund, lite verklig jordmån, för att sätta fart på möjligheterna utanför gränserna. Till nyfikenheten läggs vilja och mod. Mod att sätta sig själv i röreselse, upptäcka det man tror att man kan finna. Det är slutligen VILJAN som ger vind i seglen.

Denna segelbåt har karta, kompass och GPS. Världen är utstakad, ritad och redan upptäckt. Segelbåten färdas med sitt innehåll ut mot horisonten. Från sin plats har vi inte samma horisont. Den förskjuts hela tiden framför oss. Till det kommer mod att undersöka. Och viljan att göra detta.

Att vilja horisonten. Att vilja vidare.

Mycket mod tror jag att det krävs. Faktiskt även om man har sjökort, kompass och så. Det finns grund och grynnor som ingen vet om, som kan göra färden osäker, farlig. Men troligtvis är det mest för att jag själv är en sådan landkrabba som jag tycker att det behövs mod. Min horisont skådas helst med fast mark under fötterna om jag själv får välja perspektiv. Min man, som är i flottan väljer en helt annan utsiktspunkt.
Jag tycker segelsemestrar är bäst när man tittar på diabilderna efteråt. Som du föstår var det länge sedan jag seglade, diabilder finns väl knappast längre. /Kersti