ÅSKÅDARLÄKTARE - VAD SER VI?
En bildpromenad betyder att man sätter ord på
1) Det man faktiskt ser. Inledningen kan stötta detta: JAG SER... Det betyder att man skannar av bilden så noggrant som möjligt.
2) Det jag tror mig se. Detta stöttas av orden: JAG TÄNKER, JAG TROR, JAG FUNDERAR... där man utgår idrån bildens fokus och får tillåtelse att klä sina funderingar, förväntningar, antaganden i ord.
3) Därefter sammanför man dessa två - det jag faktiskt ser och det jag tror mig se... Vad stämmer överens, vad skiljer sig åt...
Jag föreläser för olika yrkesgrupper. Om jag gör samma bildpromenad i detta fotografi kommer vi yrkesmässigt att beröra olika saker under punkt 2.
YRKET LÄRAREN:
Jag är lärare - för mig betyder denna läktare att jag kan sätta barnen så att de ser ut och kan få en överblick. Det betyder också att jag har tagit dem till något jag vill att de ska se och bevittna. Jag har själv en god överblick över de barn jag har ansvar för. Jag uppskattar också skönheten i den gamla åskådarläktaren och kan skapa berättelser och levandegöra platsen för mina elever. Varför vi är där är egentligen betydelselöst, men att vi är där, och att vi är många och att jag har ansvar för alla mina elever, det är det viktigaste för mig. Här har jag dem åskådligt på plats på en åskådarplats.
YRKET BRANDMAN:
Vid en föreläsning hos Brandmännen visade jag detta fotografi. De skannade av bilden. Där var vi överens om vad vi såg, men kunde tillföra en mängd ytterligare ord och termer - dvs - utveckla vårt gemensamma ordförråd, men då vi applicerade vårt professionella tänk på fotografiet såg vi helt andra saker. Jag hade tagit mina elever till en plats med utsikt, brandmännen såg genast hur snabbt en eld skulle sprida sig, var röken skulle hamna, hur fönsterglasen skulle spricka... och hur farlig platsen egentligen var - ur eldsäkerhetssynpunkt.
Detta är inga stora förvånande saker - våra bildpromenader skiljer sig åt och ska göra det. Vad som är intressant är vad som händer när vi inbjuds att samtala kring ett gemensamt fokus. Det kan vara en bild, ett fotografi, en layout... vi tillåts tillföra våra egna erfarenheter och upplevelser av.
Just detta händer vid en bildpromenad i ett klassrum. Tillförandets pedagogik skulle vi kunna kalla det. Bidragande och erfarenhetsutvecklande, bekräftande och tillåtande. Lärande och utbytande. Så ser jag det.
Anne-Marie Körling
Jag ser direkt en bild, och i bilden en läktare,en skyddad sâdant i träd som bjuder pâ värme inne vid den inrutade skyddsvägen. Ute... himmeln och vackra moln. Nu väks upp fantasin med sina egna tankar och bilder, för min del positiva: en trevlig sälskap, flera vänner och bekantskap, det är livligt och det känns sjönt, vi titar pâ en värdig spektakel (vi har tilltuggs och dricka med oss), en lungn, enkel och fin stämning... Och man kan fortsätta med den oendliga och intressanta spektakel som man, sâ enkelt efter din utmaning, kan bilda sig innersta inne . Det kan bli roligt, trevligt, skrämmande, spännande, dramatiskt, ...pâ det visset man önskar sig eller man omedvetet kommer pâ...
Man fâr lust att bli författare. Hur gâr det till när du övar pâ sâ sett min dina elever ...och de finslipar sina bilder, tankar och ord...?
Jag tror pâ att utveckla fantasinsförmâgan hos barn och vuxna i bilder, och till och med sätta i musik, blir mycket givande, utvecklande,tryggande. Jag har inte kommit pâ nâgot nytt, men man skall inte glömma det.
Med vänlig hälsning
Jesús