FOTOGRAFERA...
Hur gör jag när jag fotograferar?
Frågan är hur jag tar plats för att ta ett fotografi?
För att ta fotografier med en kamera så befinner man sig precis utanför motivet - i den negativa sidan - både i fotografitermer - man är inte med på bilden - men också detta negativa att fotografen tar utrymme, kräver plats, gör sig plats, tar fram sin kamera och fotograferar.
Jag har min kamera med mig överallt. Den är en del i att skriva blogg, den är en del i mitt seende på tillvaron, den är en del av det vidgade textbegreppet som jag undervisar och tänker kring, den är en del av själva processen. Så då jag tar bilder, så ställer jag mig helt enkelt i händelsernas fokus. Jag tar inte hänsyn men tar hänsyn till motivet. Vill jag fotografera en skylt så gör jag det. Människor frågar
- vad är det där för konstigt - varför en bild på - EHHH en sån där vardaglig sak...
Och det är just det. Detta vardagliga. Detta osedda vardagliga. Jag ser något. Skriver genast in en berättelse i mitt tänkande...skriver en tanke tillsammans med bilden... och jag minns det jag ska skriva om.
Jag har favoritmotiv - bland annat självporträtt i speglar, skyltar, skyltdockor, spegelbilder, och udda vardagligheter som jag finner precis överallt. Jag ser mer av det jag såg jämt skulle jag kanske kunna säga. Människans avtryck.
Men jag är inte fotograf - jag kan inte konsten att fotografera - men jag kan se. Det kan jag. Och jag ser väldigt noggrant på saker och ting. Tack för frågan.
Anne-Marie
Frågan är hur jag tar plats för att ta ett fotografi?
För att ta fotografier med en kamera så befinner man sig precis utanför motivet - i den negativa sidan - både i fotografitermer - man är inte med på bilden - men också detta negativa att fotografen tar utrymme, kräver plats, gör sig plats, tar fram sin kamera och fotograferar.
Jag har min kamera med mig överallt. Den är en del i att skriva blogg, den är en del i mitt seende på tillvaron, den är en del av det vidgade textbegreppet som jag undervisar och tänker kring, den är en del av själva processen. Så då jag tar bilder, så ställer jag mig helt enkelt i händelsernas fokus. Jag tar inte hänsyn men tar hänsyn till motivet. Vill jag fotografera en skylt så gör jag det. Människor frågar
- vad är det där för konstigt - varför en bild på - EHHH en sån där vardaglig sak...
Och det är just det. Detta vardagliga. Detta osedda vardagliga. Jag ser något. Skriver genast in en berättelse i mitt tänkande...skriver en tanke tillsammans med bilden... och jag minns det jag ska skriva om.
Jag har favoritmotiv - bland annat självporträtt i speglar, skyltar, skyltdockor, spegelbilder, och udda vardagligheter som jag finner precis överallt. Jag ser mer av det jag såg jämt skulle jag kanske kunna säga. Människans avtryck.
Men jag är inte fotograf - jag kan inte konsten att fotografera - men jag kan se. Det kan jag. Och jag ser väldigt noggrant på saker och ting. Tack för frågan.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: IT-mamman
Tack Anne-Marie! Jag kände att du skrev till mig. Tack för ditt svar. Nu vet jag lite hur du tänker. Ska försöka bli mer frimodig själv.
Trackback