Fniss och skratt ...



Jag skriver en aning om hur det är att vara borta från skolan. Krassligheten som tar över. Jag skriver om det som en lärare i klassrummets mitt - och hur förfärligt svårt det är att vara borta från sin klass.

och ... vips dimper det ned sms med förkylningsbotningstips och omtankar ... och vänner som ringer och undrar ... och andra som mailar för att muntra upp mig ... och ...

Jag funderar över varför människor på ålderdomsomhändertagande platser inte får lov att uppdatera sig och skriva om lite ditten och datten och utveckla nätverk via exempelvis en blogg. Det är ju rena hälsokuren av omvård. (Det var bara en tanke; jag läste om en 90 åring i Amerika som var ensam och fick en blogg i födelsedagspresent av sitt barnbarnbarn och började blogga, och eftersom bloggandet är ålderslöst och generationsövergripande och generationsålderslöst så fick denna kvinna på ålderns höst en livlig aktivitet från den plats hon befann sig på.)

Det känns gott att tänka på den där kvinnan - för hon fick hjälp att bryta en begynnande isolering.
Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback