Anne-Marie Körling Blogg

Telefonsamtalet

Jag sitter på min balkong.
Solen skiner rätt på mig.
Och på min bok.
Jag vill att solen belyser min bok.
Texten ska belysa mig.

Jag läser om Janusz Korczak och barnens värld.
Jag stryker under och sätter utropstecken.
Jag är inne i det jag läser.

Solen skiner mitt på.

Då ringer en producent  som vill tala, snacka, orda om ord och språk.
Vi språkas vid.
- Det är väl vackert, säger jag. Att språkas vid. Som att sitta intill varandra och samtala.
(ett vackert samtal känns som beröring).

Och samtalet flaxar iväg.
Som lyckliga lyssnare-talare flaxar samtalet vidare.
Jag står upp, ordar ut över min balkong. Ut över gårdshusen.
Yvig i gesterna. Språk är kropp. Språk är rörelse.

Jag ordar lyckligt på. Så lycklig jag är då jag får berätta.
Och då lyssnaren ivrigt manar fram något hos mig.
Jag får lyssna när samtalsinviten är delad.
Jag ställer mig upp. Flaxar med solbelysta armar.
Flax. Berättarflaxar. Sträcker ut över min balkong.
Vickar på tårna och slutligen i ren glädje - stjälper jag ut mitt kaffe.
Det svarta rinner ut.
- Det gör inget! Ingenting alls! Just det kaffet skulle gå åt pipan!

Jag talar, berättar och språkar igen.
Jag är lycklig.

Anne-Marie

Hej bästa fröken Flax.

Lyckliga du. Och lyckliga

jag

som får och kan läsa om

allt detta oväntade Flax.



Och fann jag inte bland alla

tiotusentals tänkvärdheter det

ordet "flax" i citatet signerat

astronomen och författaren

Dr. Carl Sagan.



"We are like

butterflies who flutter

for a day and think its

forever".



Så, det är allt.

Hej Thord,

Jag tackar. Mitt flaxande hör nog samman med mina glada ord. Kaffet får flyga och fara. Det är ingen fara. Tänk jag vet ungefär då du kommer att svara. Du är uppskattad här. Anne-Marie