På andra sidan om schackbrädet
Han satte sig ned på sin sida om brädet. Stolen på andra sidan bordet stod tom.
Vem som helst kunde slå sig ned och ordlöst börjat ett spel där språket absolut inte hade något med saken att göra. Schack har universella drag. Jag kan tänka på svenska, min motpart på något annat språk. Men han satt där han satt. För även om schackspelet är ordlöst grubbleri så är stolens tomma uppmaning dessto svårare. Att slå sig ned mitt framför en främling och spela schack handlar om mod och kultur. I Sverige gör vi inte så. I de flesta fall måste vi känna varandra för att utsätta oss för denna prövning. Det vill säga - då vi är ute i verkliga livet. På nätet är vi långt mer gränsöverskridande och spelar gärna mot vem som helst. Där kanske vi är mer av kosmopoliter. Kanske vi också är mer fokuserade på att faktiskt ge oss in i leken.
Mannen satt där han satt. Ensam.
Anne-Marie
Tjohej! NÖTT är vackert/ädelt och väcker vördnadens, aktningens och de ömsinta känslornas intresse.
Det kan handla om ett litet luggslitet, utgnidet schackbräde där så många tankeladdade pjäsers rörelser ägt rum.
Nött, är absolut inte något negativt belastat som det helt onödiga (men intreessanta!) ordet skamfilad. ALLT som har bidragit, medverkat i samspelet och på något vis kärleksfullt strukits med användandets lugna, mogna patina är SÖTT.
(ne,ej... ordet skamfilad skaver. Svårsmält! Få ord är onödiga och fula. Skamfilad ligger högt på den listan.
Mötet vid schackbrädet är intressant (bonusbilden alltid lika magiskt havsnära i svart och vitt: Det sjunde inseglet!): giganternas mentala kamp. Viljan att vinna. Hungern att vinna. Rädslan att förlora. Vid remi råder balans fortsatt, båda parter grunnar på nya utvecklande strategier, taktiska finesser och effektiva motmedel
- precis som det fungerar ute i naturen, i det stora sammanhanget, i kretsloppet där arterna strider "krigar" mot varandra för att vinna fördelar i den evigt böljande kampen där ordet balans och remi är livsavgörande garantier för arternas långsiktiga överlevnad. En segrare betyder att balansen är satt ur spel och bägge arternas jordiska tid är förbi - men livets saga är ingalunda förbi. Nya kapitel blommar. Livet hittar sin väg.
(fast man kan ju luftigt tåviftat sommarfundera på om evolutionens framtagna mångfald är uttryck för slump eller avsikt?
Och om evolutionen har ett mål?)
Jag funderar på om människan är en sådan här "segrare" som ur ett evolutionistiskt perspektiv egentligen är en omöjlig konsekvens eftersom arten hotar hela skapelsen - ja, allt liv.
Så. Vilka är vi då?
Hej du glade Thord,
Dina inlägg sprudlar alltid av glädje, framtidshopp och uppmuntrarord. Jag tackar dig storligen för det. Schackspelets metafor är alltid intressant tycker jag. Njut av det du är Thord, Anne-Marie
Människan tror sig vara segrare - vi gör oss till herrar. Det finns inga vinnare, segrare i en gemensam värld, det är just det som är hela saken. Att tro sig förmer... det sätter det mesta ur spel. A-M
Just det. Tack! Det var dit jag var på väg. Det finns inga vinnare, segrare i en gemensam värld på ett väl balanserat och fungerande miljöklot. Alla måste samspela.
En "segrare" gör alla till förlorare.
Men. Människan har utsett sig som segrare och lever som en sådan utanför naturens under eoner utmejslade, benhårda ramar.
Och därför: I sommarnattens stillhet pågår katastrofen. Ekologisk ödeläggelse.
Kommer vi någonsin att lära oss vårda jorden?
Hej igen, jag är rädd att vi inte lär oss. Men vi kommer tvingas till ett lärande vi knappast kan föreställa oss. Det värsta är att de är de unga som måste rustas... och det till tänderna. Jag är trots allt optimist, människan är kreativ. Anne-Marie