Morsan var latinare



Hi hi, jag måste leka med språket. Jag säger och har aldrig sagt MORSAN. Ordet hoppar omkring i munnen, det passar inte min beskrivning av min mamma. Nej, jag sa helt enkelt mamma. Nu var det så att min mamma var latinare. Alla ord kunde hon härleda. Hon gick igenom hela sitt inre vokabulär och kom under hela min uppväxt att berätta om ord. Jag vill ju gärna tro att äpplet rullar långt ifrån trädet men inser att det stundtals gör det för att sedan rulla tillbaka och lägga sig alldeles intill den stam och den erfarenhet man växt upp med. Så det där med orden. Jag skrattar åt den bild som ramlar ut ur en bok - min mamma sitter på bokmässan någon gång för flera år sedan, hon är runt de sjuttio, och fortfarande intresserad av språket. Då det begav sig, då jag var en pytteliten en och då jag var tonårskrävande, så ryckte jag på axlarna åt hennes intresse för språk.

Min mammas favoritlek under min barndom var att säga ett ord - blåbär!
och så skulle man svara med det ord man genast tänkte på, oavsett vilket ord som då dök upp i huvudet. Ju fortare dessto bättre. Gensvaret på blåbär minns jag än:

Grillkorv!
Anne-Marie

Denna bild är ur en okänd tidning, och undertexten till fotografiet lyder: Det är kvinnorna som bär upp kulturen och bokmässan bär syn för sägen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback