Anne-Marie Körling Blogg

Min mamma tillhör inte Estonia

Minnet efter Estonias förlisning aktiveras ibland.
Det hör till ett av mina livshack.
Där tog något slut.
Där tog något vid.
Där började något på nytt.
Där dog något för alltid.

Jag sörjer inte längre Estonia.
Men jag saknar min mammas röst och hennes väsen.
Hon var odelat positiv.
Till det mesta.
Hon skrattade alltid sitt svar.
- Ja! sa hon.
Hon svarade alltid ja.
Det visste man innan man frågade.
Ju tokigare idé ju gladare skratt och ju tydligare ja.
- JA!

Det sa hon till det mesta.
Ju tokigare dessto bättre.
- Ja, det gör vi, sa hon. Och så fantastiskt tokigt det här är!

Gick något för fort sa hon:
- Det var några tokiga minuter, men så roliga!

Anne-Marie

Jag känner igen dig mycket i det där. Har aldrig hört dig säga nej. Kram.