Med tejp fastnar allt
Anne-Marie
Hej tejpande du! (fascinerande bilder, fast litet sorgset är det allt.)
Tejp är en kreativ innovation. Medges. Men tyvärr gulnar, torkar och krackelerar tejp så småningom och allt som hölls på plats faller samman enligt eller snarare lydande under samma förgänglighetens lagar som allting annat.
Så tejp är vemod.
Som allting annat.
Allt är vemod.
Jaha. Det här blev ju muntert värre.
Kanske är det vädret.
Molnen verkar sitta som tejpade... Nej!
Minns ett poetiskt anslag.
Vemod av Wolgers.
Och nu snackar jag verkligt
genomblödande vemod.
Det som flyter fram som en varm
flod från topp till tå.
Åtminstone genom min kropp.
Varsegod!
Vemod -
varför kommer det som poppelns
doft efter regn?
Varför ilar det över tunet
som skuggan av ett moln?
Varför kommer det
mitt i en vardaglig handling
kokandet av kaffe
bäddandet av en säng.
När man gräver mask.
När man ror med den gamla ekan
över kvällsröda, skymmande blanka
vatten.
Var bor det?
På vinden?
I vedboden?
Varför låter det som droppet
av smältande snö,
som steg på byvägen
där ingen finns att se.
Bebbe Wolgers
Vemodet, 1984
Tack Thord, Anne-Marie