Konfliktens epicentrum



Många föräldrar räds konflikten med sina barn. Den goda konflikten är en kärlekshandling tänker jag oftast. Att barnet vågar konflikten är en akt av trygghet. Att föräldern träder in i konflikten en varm arena. Men hur konflikten ser ut är en annan sak. Konflikt mellan två viljor är inte att en ska vinna en batalj, en ska med makt vinna slaget eller lösa ett problem genom att veta bäst och mest. En konflikt är ett autentiskt möte. Jag möter Du. Du möter Jag.  Konflikten skapar oss. Vårt Vi. Agerandet inom konflikten är skillnaden mellan den goda konflikten och den konflikt som leder till skuldbeläggande och utarmning, anpassning och tystnad.

Jesper Juul beskriver:
"Den konfliktfria gemenskapen mellan likvärdiga människor är en illusion." (Juul: Livet i famijen, 2005)

Det är också föräldern, den vuxne, läraren som är ansvarig för relationen med ett barn. Att barnet inte söker konflikten i sig, utan mer ger sig tillkänna med sina behov och sin omvärldsförståelse och som när den uttrycks får ett vuxet bemötande där föräldern, den vuxne också ansvarar för sina behov: Jag både ser och förstår att du är trött nu, vi är snart framme, hemma, orkar du ett tag till? Vi är nog lika trötta både du och jag. Få se nu... var står mjölken? Kan du hjälpa mig?

Den farliga konflikten förflyttas in i barnet - den då bemötandet från den vuxne är kränkande, skuldbeläggande och överskuggande ansvarslöst:


- Där ser du, så fel det blev när du gjorde så där, jag har ju sagt åt dig att lyssna, du lyssnar inte och därför gör du fel...

Anne-Marie

och här är en intervju med Jesper Juul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback