Jag vill bestämma mer!
- Varför ska du alltid bestämma?
kan den lilla ungen säga.
Härligt ska den vuxne tänka. Den här lilla ungen har någon slags tanke om hur att göra annorlunda och ett annat förslag. Och istället för att gå in i maktkampen om vem som bestämmer, vilket är en alldeles för omoget vuxet beteende, kan den föräldern eller läraren börja samtala om - vad - den unge vill, - hur - den unge ser på saken, - vad - som kan göras annorlunda eller hur man kan mötas som förälder och barn, och faktiskt ge barnet lite mer av självansvaret. Det finns ingen som vet bättre än den som det berör. Och den unge kan mycket väl ha insikter som börjar vakna till liv. Jag tycker det är synd att man som vuxen klampar på då - utan istället tänker - aha - det här ska bli ett spännande och utvecklande samtal.
Jag gillar inte heller att man uttrycker sig nedvärderande om den lilla ungen som just lärt sig säga - Jag vill! Jag kan! och ljudligt protestera NEJ! Att vi har mage att kalla detta trotsåldern! Det är en självbejakelse som vi bara ska hurra hurra för!
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback