För första gången sedan bloggstarten...



Jag är som en snigel.
Vill krypa in i det som bara är för mig.
In i mitt skal.

Jag skriver igen om några dagar, kanske en vecka. Då kommer jag vara glad, pillimarisk och sympatisk. Om ni är kvar då lovar jag att skriva igen, om allt det jag tänker, tycker och funderar på. Jag har haft väldigt få bloggfria dagar - har skrivit dagligdags sedan bloggen startade.

Om jag inte skriver regelbundet, med många inlägg om dagen, får jag massor av mail, sms och telefonsamtal med omsorg om mig. Om jag är tyst nu - så betyder det inte att jag inte behöver er. Skriv, maila och sms:a. Det värmer alltid. Mer än vad ni tror.


I all vänlighet,
Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Jesús

Anne-Marie!



Vi behöver dig. Snigel? Ängel! Välkommen tillbaka.



Och jag önskar Dig allt gott.



Jesús

2009-07-20 @ 16:00:42
Postat av: Jesús

Hej Anne-Marie!



Leonardo da Vinci sade, berätas det: "Om jag är med andra blir jag halv mig. Om jag är ensam blir jag hel" Det kan behövas, (dâ och dâ tycker jag), bli hel sig sjäjv.



Men jag tycker att det är härlig att dela med sig.



Välkommen tilbaka!

2009-07-20 @ 18:49:37
Postat av: Mats

Jag tror att det är nyttigt - om inte annat för att fundera över sitt eventuella beroende.



Välkommen tillbaka snart.



Vilken fin bild - hur tomma tavlor är vi egentligen?

Postat av: annemarie

Bästa, bästa Jesus,

Du är alltid här precis när du som bäst behövs. Jag behöver tänka, och bara på mig själv, det är vila att få dra sig undan ett stund. Men nu är jag i min egen blogg och skriver - men jag bara måste gensvara. Din vänlighet och omtanke är så fin. Anne-Marie

2009-07-20 @ 19:15:17
URL: http://annemariekorling.blogg.se/
Postat av: annemarie

Mats, det där har vi talat om - beroendet. Men jag har alltid haft ett beroende att skriva. Jag tycker om det beroendet. Det är ingen fara med att skriva blogg heller. Men jag vilar en aning. Jag är en snigel. Och det är mitt skal jag polerar. Anne-Marie

2009-07-20 @ 19:17:21
URL: http://annemariekorling.blogg.se/
Postat av: jos

Jag saknar dig förståss.

2009-07-20 @ 20:07:35
Postat av: IT-mamman

Ta det exakt så lugnt som du behöver och vill. Jag omsorgar om dig vare sig du skriver eller inte. När du sedan skriver - då läser jag. Kram!

2009-07-20 @ 22:53:52
URL: http://itmamman.se
Postat av: Anonym

Anne-Marie!



Hoppas att denna visa kan framkalla en liten gladkänsla. Vem författaren är vet jag inte. Kanske du eller ngn bloggläsare vet!!???!!!



Det var en snigel och en snigel och en snigel.

Och de hade var't i sta'n och rullat hatt.

Så i var sitt skal låg nu nu en liten snigel

och dom ångra var sin genomfestad natt.

Ynkligt slutna i sitt skal,

led dom alla hemska kval.

Tills den ene sa som så:"Nej,nu får en utav oss gå

//:till apoteket för att hämta magnecyl://



Och så sände de iväg den den minsta snigeln.

Och de andra låg och väntade på den.

Det gick dagar, det gick veckor, ingen snigel,

det blev höst och vinter, han kom ej igen.

Bådas huvudvärk var svår, när det åter led mot vår.

Och när sommar'n kom till slut,så titta ena snigeln ut:

//: Nu borde han ha varit här med magnecyl://



"Nej, men titta där",så sa minsta snigeln.

"Jag ser två små snigelhorn som sticker opp"

Några meter därifrån låg minsta snigeln.

Hans var hornen som de såg vid kullens topp.

Men han hörde vad de sa.

Ropa :"Farten min är bra,

Inget jäkt och svår panik.

Om ni kommer med kritik,

//:så har jag ingen lust att hämta magnecyl!!://

Mie

2009-07-21 @ 09:45:29
Postat av: Anonym

Ettmailsominnehållerenbartlyckatillochduvetvarjagfinnsärmenadesomenpersikemjukhälsningtilldej!

Mie

2009-07-21 @ 11:41:32
Postat av: annemarie

Love you! A-M

2009-07-21 @ 11:48:42
URL: http://annemariekorling.blogg.se/
Postat av: thord wiman

Hej Anne-Marie! Tillåtet och nödvändigt att ibland hänstiga i eget strukturerat tankeskåderi för att fasa samman kropp och själ.

Ägna denna process samma goda omsorg och omvårdnad som när ett knastertorrt golv oljas in.



Polera på du ! men kom snart tillbaka. Låt inte din blogg sova i etthundra år...

2009-07-21 @ 19:47:17
Postat av: Jesús

Bästa Anne-Marie!



Din mycket älskad Tomas Tranströmer lâter sâ bra pâ spanska: "Men se till att dina tystnader är starka nog att ge eko och kan berätta vad du är tyst om" Cuida que tus silencios sean lo suficientemente fuertes como para que su eco pueda expresar lo que callas. !Es enormemente bello como escribe Tranströmer!



En mis oidos suena como la poesía de Rabindranath Tagore, el poeta que sembró de amor mi tierna alma de mis veinte años. ...y algo me debe de quedar de aquello en estos tiempos tan acelerados.



Como a tí te ocurre, no me gusta ... ürsäkta: Liksom du gillar jag inte alls tystnaden, den toma tystnaden. Jag har följt nästan dagligen dinna inlägg. Din engagemang med livet genom dina stora steg med dina elever och ditt fatastiska yrke, Fröken Anne-Marie Körling. För det mesta har jag inte haft alls nâgonting att komma med och berika debaten. Jag tror verkligen att du har avancerat mycket i âr och engagerat mânga. Det var stort!



Nu läser jag att du skall ta en ny initiativ: att hâlla tyst i bloggen din nâgra dagar. Gâ in i din skal (..eller flygg liksom en ängel!) (Du kan bâde och)



Du ber ocksâ dina läsare att beräta om vad vi gör. Och man kan inte säga nej till dig som ger sâ mycket ut av sig.



Men det är enklare kanske att skriva om patienten (Dig). Nej det är det inte. Jag vâgar inte just nu.



Du vet att jag vandrar dâ och dâ. Men inte sâ regelbundet som jag skulle vilja, i gott sälskap förstâs -nâgra fâ vänner eller en större grupp-. Det är inte sâ givande at vandra i fjällen ensam. Därför musklerna verkar ibland om man blir otränad. Det blir ocksâ förmodligen sâ med âren. Och dessutom är det väl inte bra att sitta stila framför datorn lânga stunder, som dagens rutiner kräver ibland för mânga av oss. ...med kanske dâlig stälning ...och internet.



Stressen..., det fins älldeles för ofta i dagens läge och verkar sedan var som helst.



Det värsta blir när verkningen käns i själen. Det gäller at andas djupt ...och leva djupt. Du kan. ...Vem är jag för att vâga ge upplysningar till Anne-Marie. ...Men det bästa är att känna sig upskattad oh älskad.



Jag vet inte vart skall jag skriva mig till dig nu men Du har den härlig egenskap att ge sâ mycket ut av Dig utan att bli tom att det är fantastiskt. Och jag förstâr att Du behöver skydda Dig i Ditt skal. Och förstâr just ens behov av en annans hud, värme och kärlek.



Jag skickar till dig nu min värme och kärlek här. Och ber Dig förlât om det verkar att jag gâr för lângt.



Jag önskar Dig och de Dina det bästa



Med all vänlighet,



Jesús



PS Du skrev



"- Sätt ord på det du gör, ber jag.

Och då får jag höra. Om kunskapen, om genomförandet, om patienten (jag), om musklerna, om hudens behov av annan hud, om nervernas liv och hur död kroppen delvis kan vara då den inte tas i bruk, hur axlarna ..."

2009-07-21 @ 21:45:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback