Barndomsminne
Jag går hand i hand med min pappa. Vi är på stadspromenad. Att gå på stadspromenad med min pappa innebar att man var finklädd. Jag hade vita knästrumpor, lackskor och klänning. Mitt annars ständigt ruffsiga hår låg välkammat med rak bena. Oftast slutade promenaden på Klarakvarteren och en spagetti med köttfärssås vid någon av de berömda kafédiskarna där journalisterna och författarna talade ord jag inte förstod.
Nåväl - jag gick där hand i hand med min pappa. Bakom mig hoppade min lilla bror omkring. Han sprang strax bakom. Vi gick genom en park. Parken inbjöd oss till spring. Men jag höll pappa i hand och samtalade om ditten och datten - och de flesta orden jag sa började med - Vet du... och så fick jag berätta det min pappa inte hade någon aning om. Jag pratade i ett och frågade om jag behövde fråga.
Vi gick genom parken som inte alls var så tillåtande för två barn. Gräsmattorna fick absolut inte beträdas. Det gick ett litet lagom högt staket för att markera att man absolut inte fick gå på gräsmattan. Min bror balanserade på staketet. Staketet bjöd på den promenaden.
- Pappa, vad händer om man går på gräset? frågvisefrågade jag.
- Då kommer polisen, då hamnar man i fängelse, skrattallvarade min pappa.
Min bror satte ned foten på den förbjudna sidan av gräset. Länge länge länge trodde min bror att han var efterlyst av polismakten. Så illa föll orden från min pappa. De föll över en liten lekande kille som såg det absoluta allvaret i sin balansgång mellan rätt och fel.
Anne-Marie
Nåväl - jag gick där hand i hand med min pappa. Bakom mig hoppade min lilla bror omkring. Han sprang strax bakom. Vi gick genom en park. Parken inbjöd oss till spring. Men jag höll pappa i hand och samtalade om ditten och datten - och de flesta orden jag sa började med - Vet du... och så fick jag berätta det min pappa inte hade någon aning om. Jag pratade i ett och frågade om jag behövde fråga.
Vi gick genom parken som inte alls var så tillåtande för två barn. Gräsmattorna fick absolut inte beträdas. Det gick ett litet lagom högt staket för att markera att man absolut inte fick gå på gräsmattan. Min bror balanserade på staketet. Staketet bjöd på den promenaden.
- Pappa, vad händer om man går på gräset? frågvisefrågade jag.
- Då kommer polisen, då hamnar man i fängelse, skrattallvarade min pappa.
Min bror satte ned foten på den förbjudna sidan av gräset. Länge länge länge trodde min bror att han var efterlyst av polismakten. Så illa föll orden från min pappa. De föll över en liten lekande kille som såg det absoluta allvaret i sin balansgång mellan rätt och fel.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback