Tänk om jag hade en liten, liten apa




Jag är oändligt förtjust i aporna.
Jag är glad i flera dagar efter att ha besökt dem.
Nu undrar jag om inte vi har blivit lite väl bekanta med varandra.
Så här framfusiga har de aldrig varit tidigare.




Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Elisabeth

Jag behöver bara se på bilderna så blir jag glad!

2009-07-23 @ 23:46:11
Postat av: annemarie

Jag skrattade så jag kiknade. Måste bara bjuda på det jag får uppleva. Anne-Marie

Postat av: Mats

Underbart - det är något med de där små händerna som är särskilt rörande.



Lyckliga du som får gosa (skånska?) med dem!



2009-07-24 @ 06:25:52
URL: http://lumaol.wordpress.com
Postat av: annemarie

Hej Mats - jag har tur. Det är något med händerna... de liknar ju våra. Och när en liten apa griper om något så är ju greppet ett slags släktskap. Den som visade oss lite - talade om andra beteenden som liknar det mänskliga - försoningsbeteendet bland annat. Det handlar ju på något sätt om ett överlevnadsgrepp - att tillhöra gruppen. A-M

2009-07-24 @ 07:20:36
URL: http://annemariekorling.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback