RYGGRADEN I PEDAGOGIKEN



Jo. Det är en ryggrad. Sköldpaddans. Vi berör den med händerna. Skalet som skyddar en sköldpadda är skelett och ryggrad. För att få loss ryggraden slits den ifrån sköldpaddan. Det är nästintill smärtsamt att känna på skalets innanfördelar och förstå att så här sitter det ihop. Vi rör för att beröra. Vi gör vårt lärande genom våra sinnen. Vi ser och vi känner, vi tar på och förstår genom handlingen. Därefter börjar vi grubbla, tänka och fundera. Eleverna känner efter. Ryggraden i dem bär deras kroppar. Smärtan som sköldpaddan måste ha upplevt kan de själva känna. Skalet slits loss från paddans kropp.
Fångenskapssköldpaddorna får sina skal genomborrade och hålgjorda för att med en kedja hållas kvar och på plats. Ryggraden genomborrad...

- Tänk att borra igenom svanskotan... och leva med det resten av livet... ooooo, gnyr någon. Smärtan är förnimbar.



Och alltings undran vilar i det ägg som vårdas genom gruppens händer. Ett sköldpaddsägg. Med ett litet innehåll som dött. En sköldpadda som inte fick bli en sköldpadda. Ett embryo till något som kunde blivit.

Pedagogikens ryggrad är kanske här någonstans tänker jag. Jag har bjudit in elever från Spånga Gymnasium. Elever som är under utbildning. De är nästintill klara djurskötare. De övar sig i presentation och elevsamtal. Mina elever syns i ringen. Mina elever kan inte sluta fråga och berätta. Mina elever är fulla av aktivitet.  Jag har skapat ett möte tänker jag. Mötet mellan de som är under utbildning. Jag har äldre gymnasieelever som talar om vikten av att utbilda sig, som talar om hur roligt det är att få utbilda sig och lära sig.

Jag tittar, tänker och funderar. Att hålla inspiration och motivation i ett rum är lika magiskt som att hålla ett ägg som slutit sig kring sig självt. Ägget är okrossat. Det är något av en hemlighet - men jag anar att jag befinner mig i en slags pedagogisk tanke - min ryggrad är stolt, min magkänsla god - eleverna är undrande, frågande, funderande och vill veta mer.


Ägget har vandrat runt. Vi har känt på något.

Anne-Marie


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback