Vi komma ifrån Riara-Riara-Riara!
Minnena ser mig, skrev min diktare Tranströmer.
Mina fotografier ser verkligen mig. Jag ser också på mina fotografier. Men det som inte syns i vare sig bild eller fotografi är de minnen, dofter, ljud som omslöt alltsammans. Det är där minnet spelar in och spelar med. Mina minnen är större än bilden. Mina minnen är större än alltsammans. Jag minns. Jag är min historia, och jag är i min historia.
Vi komma ifrån Riara, Riara, Riara...sjunger minnena från sin resonanslåda... den som är jag.
Anne-Marie
som funderar över det kollektiva minnet och det enskilda minnet, och vi-minnet, och de-minnet och alltsammans som blir kvar av alltihop....
Mina fotografier ser verkligen mig. Jag ser också på mina fotografier. Men det som inte syns i vare sig bild eller fotografi är de minnen, dofter, ljud som omslöt alltsammans. Det är där minnet spelar in och spelar med. Mina minnen är större än bilden. Mina minnen är större än alltsammans. Jag minns. Jag är min historia, och jag är i min historia.
Vi komma ifrån Riara, Riara, Riara...sjunger minnena från sin resonanslåda... den som är jag.
Anne-Marie
som funderar över det kollektiva minnet och det enskilda minnet, och vi-minnet, och de-minnet och alltsammans som blir kvar av alltihop....
Kommentarer
Postat av: Mats
Jag gillar den sången. Trots att Prussiluskan nästan har förstört bilden av leken tycker jag det finns något spännande och lagom dramatiskt i den. Dessutom går den att variera i oändlighet!
Trackback