Utrivna texter och ord
Helst ska man knöla ihop dem lite, de utrivna pappersorden, riva ut med fingrarna, göra rivkanter, och om man vill - faktiskt riva sönder orden en aning. Då händer det något. Jag vill också att mina utrivna ord absolut inte ligger platta mot någon yta, de får gärna sväva lite fritt. När man gjort allt det där kan man fotografera orden, meningarna och se vad som händer då man gör lite bildredigeringsprogram. Jag är förtjust i svart-vita bilder och fotografier. Lite grovkornighet tycker jag också om, en aning ton men inte mycket. Underlaget jag fotograferar mot är matbordet... men att det är så konturrikt syns inte med blotta ögat... det framgår bara här i fotografiet.
Anne-Marie,
som gjort så här länge, länge, länge. Jag tycker det blir effektfullt och vackert.
Kommentarer
Postat av: majvor
Vad är det som inte räcker? Vilket resultat?
Kärleken räcker inte...
Ur Anteckningar från olika förflutna av Margaret Atwood
/.../
Orden ligger, ilandflutna
på strandkanterna, sönderhackade
av resan uppåt till den blågrå
ytan, övegången:
de en gång levande
fosforiserande betydelserna
bleknar i mina händer.
Jag försöker men kan inte dechiffrera dem.
Postat av: thord wiman
Det känns nästan syndigt att
störa den stora existentiella
stämning som omgärdar detta poem
men jag kan inte låta bli.
Tack Majvor, att du vill
dela med dig.
Postat av: Anonym
Hej - kan bara säga - STORT TACK till er båda!
Anne-Marie
Trackback