Tåsagan återigen... nu i pressad form... kap 16



Tårna är klädda och ute på vift, helt ofrivilligt är de på vift, klädda men känner sig fortfarande som tår.
Det grymtas därframme i skorna, det svärs och ordbråkas, det flämtas och puffas. Det är en mobilisering av ilska.

- Stortån...viskar någon av tårna.
- Hmpffff, svarar stortån knappt hörbart
- Stortån, gnyr den minsta tån, jag har ont i kroppen.
- Hmpffff, flämtar stortån...
- Sluta gnäll lilltån, herregud tänk på oss andra tre, vi är totalt... puh... inklämda och allt värker...
- Jamen, jag är minst, jag vill göra något annat, jag vill...buuuuuuu, jag vill ut...
- Bit ihop nu, väser Stortån, hon börjar röra på sig...
- Hjälp! skriker lilltån.
- Näääääääj, inte igen... skriker den mellersta tån.
- Åhhhh, vad har vi gjort henne egentligen... har hon hört talas om foträta och riktiga skor...säger mellantån.
- Barfota! Barfota! Barfota! är himmelriket, tänk barfota! påminner stortån. Det kan göra att ni står ut.
- Stortån?... gnyr den minsta tån.
- Hmpfff, plågsäger den stora tån.
- Kan du inte prata med henne, hon med skorna, säger lilltån...
- Nej, det går inte, hennes fåfänga och skointresse vet inga gränser... var glada att hon inte har högklackat...
- Nej, säg inte högklackat, skriker tårna unisont, säg inte högklackat....


Jag reser mig upp. Tar av mig skorna, Viftar med tårna. Herregud så stela de tycks. Jag masserar fötterna. Jag har hört talas om kinesisk fotmassage. Vrider lite på varje tå. Men så motsträviga de verkar. Som om de bjöd på motstånd. Få se nu.. tänker ta en långpromenad. Med mina röda fina skor. Och ikväll ska det bli dans... då ska jag ha mina högklackade... jag ska pröva mig fram...vilka jag dansar bäst i.

- Hörde ni... hon sa något om dans, viskar tårna.
- Ja, då blir det en sån där skräcknatt igen... stackars oss...
- Jag vill inte mer... säger den tån som inte har något namn...
- Kan vi inte göra något...säger tån intill Stortån...
- NAGELTRÅNG!
- JA! HÄMND!

Så började tårna smida hemska planer. Anne-Marie gick runt i den stad hon älskade. Hon såg vattnet, hon såg grönskan, hon såg det vackra, hon såg en glad människa, hon tog långvarvet runt. Helt utan den vetskap att hon under promenaden skulle komma att få hemska blåsor på alla tår, skavsår och begynnande nagelproblem. Nej, hon gick där hon gick. Vi får se vad som händer ikväll?

Anne-Marie
skriver på begäran... vi får se hur det blir med fortsättningen...

Kommentarer
Postat av: Anonym

När kommer Tåsagorna ut i bokform????

Underbar barn och vuxenlitteratur!

Beundrar din mångsidighet.

P

2009-08-05 @ 07:35:20
Postat av: annemarie

Hi hi men så stort tack. Jag skriver mest för att skrivandet glädjer mig och skänker mig livsutrymme, jag kan skriva om precis vad jag vill, och tåsagorna skrivs egentligen av mina tår... och jag har en dialog med dem... men åh så glad jag blir över din kommentar... känns annars en aning fånigt att skriva. Men som sagt - jag blir glad och det är värt mycket.Att du som läser uppskattar ökar min skrattiga glädje, Anne-Marie


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback