Snarstucken, kanske mera snartstucken - kap 2

Alltså - jag gick oanandes ut på min balkong.
Där satt getingarna och smed lömska planer.
Så här lät det under deras överläggningar.

- Hon är snartstucken! viskade de två spanargetingarna till varandra.

- Ja, vi sticker dit, sa den elakaste av de två.

- Jag tycker vi gaddar ihop oss, kan vi inte vara en hel svärm, sa den dummaste och den elakaste.

- Hon skrev ju att hon fått en slängkyss, vi svärmar för henne, det kommer hon inte förstå, sa getingen med stickbehov.

- Sticker hon, eller stickar hon, sa en geting med helikopterblick...

- Hon läser tidning, Är så där uppstickande glad, låt oss ta ned henne på jorden, sa getingen med arg röst.

- På jorden, herregud, hon bor ju högt under takåsarna... blir ett långt fall. Hon har ju inga vingar.

- Bara ett uttryck käre du, du måste förstå människornas behov av metaforer, sa getingen och polerade gadden.

- Aha, sen den mindre människoorienterade getingen,men förstod ingenting ändå.

- Ok, är ni redo, sa kommandogetingen, gaddarna slipade, polerade och riktade...

- Näe, jag är inte klar, sa försöksgetingen, vänta...på mig

- Äh, du får göra något annat, det finns bisysslor som du kan göra under tiden... sa kommandogetingen.

- Anne-Marie!
Lägg av!
Gör ingen historia av dina getingstick.
Plåstra om dig.
Skriv inte om de där getingarna.
Lägg ned.

- Tja, jag är inte den som är den, Man vill ju inte verka snarstucken!
Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback