Slentrian - jag ryser i min ensamhet!




Korsordet i DN...


S J Ä L L Ö S    R U T I N

Dessa två ord ska representeras av ett annat ord.
Svårt att klura ut vad det ska vara. Jag letar i minnet.

S L E N T R I A N

Då insåg jag att det ordet ger mig kalla kårar.
Slentrian ... vilket obehagligt ord.
Jag gör aldrig någonting av slentrian för jag tycker inte om ordets innebörd.
Jag vill berikas, inte urvattnas eller urholkas, bli min egen vana eller ovana.

Anne-Marie


Kommentarer
Postat av: Anonym

Så länge jag var yrkesarbetande var SLENTRIANEN en förbjuden gäst. Den var så själsdödande och långt ifrån ett kreativt tänk.

Att den numera har gjort inträde i mina vardagar måste jag erkänna. T.o.m. att den ibland känns vara välkommen. Trots sin enformighet. Så det kan bli...!!!!

P

2009-08-15 @ 10:36:36
Postat av: Anonym

Kära P,

Jag är nog rädd att jag uttryckte mig en aning kategoriskt om ordet slentrian. Kanske det är en aning vila i det - ibland. Jag tror det finns andra betydelser inom detta begrepp än bara det själlösa görandet. Jag tänker på ordet monoton, det samma och det återkommande. Kanske är det en slags trygghet man kan behöva, i all välmening.

Anne-Marie

2009-08-15 @ 10:44:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback