Anne-Marie Körling Blogg

Skolminnen - jag är så gammal att ...

Jag är så gammal att jag minns
 - hur Hej Matematik och mängdläran fullkomligt betydde HEJ DÅ MATEMATIK för min del.

Jag är så gammal att jag minns
- hur mattanterna kunde se hur hungrig jag var och att man fick sitta kvar i matsalen och äta upp alltsammans oavsett om det gick att äta eller inte. Det fanns ingenstans att slänga mat! Punkt slut!

Jag är så gammal att jag minns
- hur min fiffiga so-lärare lät oss lyssna på något så innovativs som Jesus Christ Superstar på grammofonspelaren hon tog med sig hemifrån. Det fanns en högtalare. Vi satt trettio stycken elever och fullkomligt älskade musik och sjöng med på något som svårligen skulle kunna kallas engelska. Det var ett avbrott i allt annat.

Jag är så gammal att jag minns
- hur flourtanten hade en vit tandläkardräkt och en liten mössa på huvudet, små muggar med fluor och spännande spottbaljor där man spottade ut i. Det var jätteäckligt att titta ned i allt spott. Men roligt att inte skratta då flouret skulle skölja runt i munnen. Jens i min klass fick ett skrattanfall och hans flour sprutade ut ur munnen, inte i baljan, utan mot mig och några andra. Då blev flourtanten arg.

Jag är så gammal att jag minns
- hur vi skulle ha diagnostiska prov i små rum gjorda för proven. Rummen var små och det fanns en jättestor bandspelare som läraren fick röra och handskas med. I övrigt fick läraren inte säga och göra så mycket. Jag tror inte att man trodde läraren kunde undervisa något självständigt då jag var liten. Jag var mest rädd att det skulle komma ström ur de hörlurar jag aldrig tidigare prövat eller haft på huvudet. Jag började gråta för jag svarade fel hela tiden. Då sa min kompis att om man svarar fel får man stötar i huvudet för att traffas. Jag blev rädd och svarade fel. Men jag fick ingen stöt.

Jag är så gammal att
jag överlärde mig de blindkartor jag var tvungen att lära mig. Jag kunde dem så väl att jag idag har svårigheter att ersätta dessa blindkunskaper med verkliga kunskaper ur verkliga livet och de mer aktuella kartorna av idag.

Jag är så gammal att all den franska
jag lärde mig under fem år har resulterat i att jag kan svara klart och tydligt, med emfas - NON - på frågan PARLEZ-VOUS FRANCAISE?

Jag är så gammal
att jag minns hur jag fick beröm för min underbara skrivstil. Jag tragglade så mycket på min handstil att jag idag skriver så oläsligt och otydligt att ingen annan än jag själv kan läsa vad jag skrivit. Men det är med nöd och näppe jag ser vad som står själv. Jag funderar nu varför jag inte tog stenografikursen.

Jag är så gammal
att jag minns hur jag under högstadiet hade maskinskrivning. Man hade blindmaskinskrivning. Jag fick femma i maskinskrivning och jag har fortfarande mycket praktisk användning av det jag då lärde mig. Jag behöver aldrig titta ned på tangenterna då jag skriver. Tack lilla maskinskrivningsfröken! Vi som bara lekte på dina lektioner. Vi gjorde ibland sånger av plinget som blev då man skulle byta rad. Någon elektrisk maskin hade maskinskrivningsfröken bett om... den innovationen trodde hon på. Det fanns en som vi duktiga fick pröva på. Jag satte ned fingrarna på tangentbordet och visp hade bara tyngden av mina fingrar satt sprätt på en hel rad och lite till. Då fick jag inte skriva elskrivmaskin. Då fick jag gå och sätta mig och skriva på en vanlig. Någon måtta fick det vara på leken.

Anne-Marie

Hi hi Mats,

Blindkartan gav mig huvudbry - fick tänka som bara den. Jag försökte se allt inom mig. Med det var svårt. A-M

I övrigt är det intressant med kartor i klassrum som hyser elever som är födda efter att Jugoslavien inte längre existerar. Kul undervisning om utgivning, skolans resurser och berättelser om kartans förhållande till verkligheten. Det säger en hel del om de flesta kartor som ritas upp - kartor över det mesta kan förlora överblicken kring det som är under förändring. A-M

Minnen ja!?



Inte för att jag allt för ofta funderar tillbaka till Sovjettiden eller andra tider. Men visst är det ett problem med kartor.



Ett bra exempel på kunskap som färskvara. I dagarna är det tjugo år sedan Berlinmuren rasade och "The iron curtian" inte längre existerade.



Om skolan fortfarande har kvar dessa kartor förstår jag begreppsförvirring och



akut



behov av nya kartor som läromedel. Bevisar igen min tes att tillämpningskunskap som samhällskunskap och geografi, i viss mening, är färskvara även i en skolmiljö. Inte bara för vuxna.

sitter just nu med ett stort leende och minns min egen skoltid, flourtant, hejmatematik (har träffat författaren till materialet och hon bad om min förlåtelse), maskinskrivningen, blindkartorna mm, minns till och med lukten av blindkartorna som kopierades med spritstencil (var tvungen att fråga mina kolleger om vad det hette). men jag hade ingen SO-lärare, jag hade OÄ på schemat.



det var tider det!!

mmmm, kartor och geografiböcker kan lätt flyttas över till historiehyllan där de kan fylla en funktion.

Minnen kommer tillbaka när du beskriver dina såväl de mindre bra som de goda. Tack för att du delar med dig!

Bad författaren till Hej Matematik verkligen om ursäkt?



Jag älskar mängdlära och bygger hela min världsbild på element som kategoriseras efter principer som bara jag känner till.



Är det sant att Stockholms stad gav ut en broschyr mot narkotika som hette

"Hej knarkare"?

Mats:



HejMatematik var nog inte den bästa matteboken som gjorts och författaren bad om ursäkt för att boken inte gav oss elever den bästa undervisningen som hon trodde den skulle ge.



Jag har inget emot mängdläran, för visst är den underbar när vi talar om mängden av alla mängder eller mängden av alla mängder som har en viss egenskap.