Singlarnas ensamrätt!
Alltså... jag bor i den singelrikaste statsdelen av Stockholm. Singellivet syns överallt. I den lilla matvarubutiken syns de små portionerna, ensamkycklingklubborna har rykande åtgång till det billigaste priset, och när dessa kycklingklubbor reser sin resa på transportbandet som skiljer en vara från att vara betald, till att vara övertagen och enskild privat, så lyser dagens middag som en ensamrätt. En del är bekväma med detta, en del syns sorgsna och blickar övergivet ut över tillvaron. Andra bryr sig inte.
På caféerna runt omkring äter man frukost. Det är ett slags allmänt vardagsrum eller ett jättekök där människor traskar in och är stamgäster. Morgonfikastunderna är heliga för en del, och efter en stund vaknar samtalslust och förmedlarglädje vilket i sin tur genast har lyssnare och samspelare. Man kan komma och gå lite som man vill, ingå eller utgå utan större åtbörder.
Och varje dag tittar jag upp över husfasaden på andra sidan gatan. En gammal kvinna sitter i sitt öppna fönster och följer rörelserna på gatan. Jag tänker - vilken tur att det är så många som går omkring här - och att de är så olika och så egna - hon måste bli underhållen! Jag vinkar alltid. Ler stort. Hon vinkar numera tillbaka. Man har också ensamrätt i singelriket - rätten att faktiskt vara ensam - det är inte alldeles säkert att människor vill ha kontakt. Det kanske är jag som längtar efter den.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback