Orden rinner nedför mina kinder
Jag är en människa. En stor ibland, en liten ibland. Jag är bland människor. Så är det när man är människa.
Hav är aldrig ett mått på avstånd.
Man kan sitta i samma båt och vara milsvidda ifrån varandra.
Det är genom ord, omtankar och riktningar man möts. Jag har så många vackra människor runt omkring mig. Bloggen är ett fönster att titta ut genom, men inte en fri plats att se in till mig genom. Jag har en otroligt stor privat sfär, men har en generös inställning till pedagogik, barn och lärande. Jag använder mig själv, mina berättelser för att omsätta saker och ting. Jag vill att man ska tänka, omtänka och genomtänka... och att alla de tankar man har ska söka det bästa för någon liten en, och någon som är i färd med att växa upp bland oss som redan är där i vuxenvärlden.
Det är klart att jag berörs av omtanken om mig.
Den tillåter jag mig att göra det.
Men då fattas mig orden.
Mina ord -
de rinner mest nedför mina kinder.
Bildar ett eget litet hav på mitt bord.
Det är en vacker liten pöl.
Och i den - kan fortsätta att vara den jag är.
Tack!
Kommentarer
Trackback