Hoppfullhet!
Något lättsamt märker jag att ett ord flyttar in i mig. Det breder ut sig en aning försiktigt. Är nästan snigelaktigt undersökande - en tentakel dit och en annan tentakel dit. Jag stöter inte på något hårt, argt eller bångstyrigt. Jag stöter inte på något annat än små ord som bejakar till något större. Det är ett sådant vackert ord. Nästan så det gör en aning ont att äntligen möta det. För ordet banar ju ordning i det andra, skjuter försiktigt gammalt och trist åt sidan, puttar i ordning ryggrad och kotor till hållbar rakrygg. Jag tänker att det snart kommer synas. I mig, på mig och i det mesta jag berör och rör vid. Och trots att också ord väger tungt är jag så lättsamt viktlös ju mer av detta jag får. Snart är jag inte längre en snigel, snart är jag en ... liten nyfiken och färgglad fjäril.
Anne-Marie
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad kan det vara? Lyckliga dej som drabbats av en sådan inneboende. Du om någon är värd massor med bejakande ord.Vilken förvandling....från snigel till fjäril. Så bra att den flygfärdiga fjärilen aldrig mera kommer att vara innesluten i en kokong.Den flyger och flyger ochflygerochflyg.....
Postat av: thord wiman
Hej!
Det här känns och
låter bekant på något
sätt.
Vackert.
Metamorfos.
En kär lek.
Postat av: Anonym
Det är så det är. Ett ord letar sig in och förändrar mig. Andra ord som flyttar in är lika vackra och följer i hoppfullhetens släp. Tack för ni låter era meningar flytta in och värma mig. A-M
Postat av: Betty
Hoppfullt - äntligen!!! Njut av honungens sötma och blommornas underbara färger när du flyger vidare och vidare...
Trackback