Anne-Marie Körling Blogg

Den känsliga anknytningen till läraren

Eleverna tyr sig till sina lärare. Det här talar vi sällan om. Den anknytning eleverna gör till sin lärare. Vi talar inte om den så öppet som vi borde. Vi talar till föräldrar om det känsliga med att tala fel om skolan, och kanske också om oss lärare, för allt en liten unge hör där hemma är kungsord, och påverkar den kontakt elev och lärare etablerar. Jag har talat med en mycket medveten person kring denna fråga, skolmänniska med stor kunskap om skolan, om de psykologiska aspekterna av såväl anknytning som uppknytning av en lärarrelation. Dessutom är processen ömsesidig. Som lärare utvecklar man ett förhållande, medvetet och omedvetet, till sina elever.  Ibland brister den lilla eleven ut i ett annat tilltal där värmen liksom utstrålas i orden, och sammanblandningen är stor - Mamma, kan du komma, får jag visa dig?... och sedan följer det stora skrattet. Det är som det ska vara tror jag. Försiktigt och väldigt medvetet borde frågan dock förvaltas och arbetas med till gagn för den lärande trygghet som följer i spåren. Eleverna etablerar kontakt med oss vare sig vi vill det eller inte. Det är den primära början. De prövar sedan denna kontakt, trotsar, sätter sig på tvären, allt för att undersöka hur starka påfrestningar relationen klarar.



Det är och ska inte vara någon konflikt mellan det som föräldrarna lär sina barn och vad skolan lär eleverna. Det fina är att om eleven är trygg med det som skolan gör, uppbackad från hemmet, så blir det inga konstigheter när lärandet är olika på de olika platserna. Det är snarare tillförande och berikande.

Jag rekommenderar alla de böcker Margareta Normell skrivit om lärarens roll i de frågor som faktiskt i stort sett ständigt är aktiva i ett klassrum dagligen.

Anne-Marie

Förhållandet lärare-elev är verkligen viktigt! Jobbar på Individuella Programmet och många av de elever vi möter har en rad misslyckade "skolrelationer" bakom sig. Det är en utmaning att ändra på det!