Bejaka den lilla nejsägaren
Jag läser en bok om konflikter.
I stort sett handlar den om goda konflikter och konfliktens viktiga stöd för att markera ett jag, ett själv, ett avstånd och en början till självständighet.
Jag tänker: Det borde vara en fest då ett barn börjar använda ordet JAG. Det borde vara allmänt högtidligt då barnet säger SJÄLV för första gången. Det skulle jublas i varje föräldrahjärta när ungen skriker ut sitt NEJ. Det borde vara en föräldrasak att erbjuda konflikter, lösningar och utgångar där alla, och framför allt den lilla, känner sig omsluten av lösningen med bibehållen respekt för det egna. Ordet NEJ är en första träning av de psykologiska musklerna (Se litteratur nedan) som barnet kommer behöva genom hela livet. För att skydda sig, för att behålla självaktning, för att utvecklas till en suverän person och med egna tydliga gränser mot omvärldens. Ett respektfullt bemötande av innebörden NEJ, skapar också förståelse för andra personers lika rätt till samma sak - att säga nej.
Den vuxne behöver inte skapa långa konflikter genom att förklara varför eller si och så utan helt enkelt visa hur ett nej manifesteras hos en vuxen:
- Nej jag kan inte leka. Jag läser tidningen.
I det finns inga skuldbeläggande på barnet, inte heller en massa ord som inte har där att göra i form av kränkningar och alldeles för stora och många ord om varför, och du borde förstå...
Vill man minska antalet konflikter kan man alltid ge alternativ. Inte älta med mer av samma. Korta och enkla svar på barnets fråga. Och alternativ om barnet behöver det. Det är inte alldeles säkert att barn behöver alternativ. Man behöver inte ge för mycket, hellre för lite, det gör mer gott än för mycket av det som gör ont.
I stort sett handlar den om goda konflikter och konfliktens viktiga stöd för att markera ett jag, ett själv, ett avstånd och en början till självständighet.
Jag tänker: Det borde vara en fest då ett barn börjar använda ordet JAG. Det borde vara allmänt högtidligt då barnet säger SJÄLV för första gången. Det skulle jublas i varje föräldrahjärta när ungen skriker ut sitt NEJ. Det borde vara en föräldrasak att erbjuda konflikter, lösningar och utgångar där alla, och framför allt den lilla, känner sig omsluten av lösningen med bibehållen respekt för det egna. Ordet NEJ är en första träning av de psykologiska musklerna (Se litteratur nedan) som barnet kommer behöva genom hela livet. För att skydda sig, för att behålla självaktning, för att utvecklas till en suverän person och med egna tydliga gränser mot omvärldens. Ett respektfullt bemötande av innebörden NEJ, skapar också förståelse för andra personers lika rätt till samma sak - att säga nej.
Den vuxne behöver inte skapa långa konflikter genom att förklara varför eller si och så utan helt enkelt visa hur ett nej manifesteras hos en vuxen:
- Nej jag kan inte leka. Jag läser tidningen.
I det finns inga skuldbeläggande på barnet, inte heller en massa ord som inte har där att göra i form av kränkningar och alldeles för stora och många ord om varför, och du borde förstå...
Vill man minska antalet konflikter kan man alltid ge alternativ. Inte älta med mer av samma. Korta och enkla svar på barnets fråga. Och alternativ om barnet behöver det. Det är inte alldeles säkert att barn behöver alternativ. Man behöver inte ge för mycket, hellre för lite, det gör mer gott än för mycket av det som gör ont.
Anne-Marie,
som tänkte fritt.
Boken jag läser heter Om konflikter, Hemma och på jobbet, av Lennéer Axelson och Thylefors, Natur & Kultur 2002. Rekommenderas!
Kommentarer
Postat av: Maria
Kloka du, och dina fria tankar. Tänker på när vår gemensamma älskling N. berättade om Adela som putta "mig", och vilken triumf som gav kraft åt hennes röst!
Trackback