Anne-Marie Körling Blogg

(H)ärlig ensamhet

Fredagarna är de hemvändardagar jag ibland inte är överens med.
Kollegorna talar barn och kvällarnas gemenskap,
Mina barn är ute i världen.
De skrattar rart åt något deras män gör, och något deras fruar gör...
Jag skrattar inte alls åt sådant.
Jag kör hem till ensamhet och knaprar morötter och äter havregrynsgröt.

Det är inte synd om mig.
Jag har det bra.
Men ibland slår ensamheten till som en liten boxningshandske i magtrakten.
- Skulle så gärna vilja prata, skratta och hitta på något gemensamt.

Jag twittrar med twittare.
Jag följer Obama, jag följer Fuglesang... och jag följer flera generösa givare
av idéer. Det länkas om detta och detta och informationssamhället är
stort och Twitter är för mig en vägvisare hit och dit.

Någon twitterskrev om biobesök och två extra biljetter.
Jag Twitteragerade och snappade åt mig en av biljetterna.
En riktig chansning, rusade ut i ett möte med hur många andra
som helst, skrattade länge åt roliga historier och har glädjen
kvar i kroppen när jag lugnt och ledigt fyller min lördag med precis det motsatta.

Det här är den dag jag är helt överens med.

Det är kaffelördag, tidningslördag, läsalördag, promenerarlördag, gå-ut-på-middaglördag, det är hemma-vara-ha-det-gott-och-bra-lördag.

Jag önskar er en smula lördagsäventyr
under det att jag själv kryper in i lördagens första läsning.
Ha det gott där ni är.

Anne-Marie

God lördagmorgon!

Jag sitter här själv med mitt morgonkaffe och läser dina ord. Jag gör det nästan varje dag, även om jag inte kommenterar så ofta nu mera, är lite trött (som ny lärare är det mkt skola i huvuvdet hela tiden).



Jag tycker att det finns ett allmänt krav på att man MÅSTE ha så himla planerat och mysigt på sina lediga helger att man glömmer att ta vara på det spontana. Jag tycker själv inte om att veta exakt vad jag ska göra hela helgen, vill lämna utrymme för lust. Och inte tycker jag synd om dig, jag levde länge ensam och är vän med mig själv, har stort behov av att få vara med mig själv. Sedan är det naturligtvis alltid besvärligare om man är ofrivilligt ensam. Jag tänker att det ändå är fint med interet och kommunikationsmöjligheterna som finns här.



Ha en härlig dag vad du än hittar på.

/Lena

Hej LenaA,

Jag tror jag blir mest påverkad av kollegornas prat - för det låter så vänligt och så fint, de är så glada och fredagarna så stora. Jag tycker om mitt egna liv och är överens om det jag har och det jag själv kan göra av det. Jag behöver mina lördagar - det oanade, det möjliga och det lekfulla - jag älskar den här stunden på morgonen - jag kan äta två frukostar. Tre om jag vill.

En gång berättade min bror att han besökt mig - då hade jag ätit frukost med min familj och påbörjat lördagens andra frukost ... det gillade han. Så kan man göra med en lördag. Och lördagen kan vara vilken dag som helst.

Jag ska springa ut i den här lördagen, och se vad jag kan få ta del av. Allt gott...

A-M

Tänkvärt! Mycket!



Det är som när man träffar kollegorna efter ett långt sommarlov och alla berättar om allt de gjort och allt de upplevt. De flesta verkar flänga fram och tillbaka och leva i sina väskor. När jag får frågan: "Vad har ni gjort i sommar?" svara jag:



"Minsta möjliga!"



För det är det jag behöver på semestern. Landa. Reflektera. Bara vara utan måsten. Bara vara med mina barn.



Jag önskar dig en underbar lördag!