MIN GATA
Denna docka finns i en affär vid min gata. Min gata är befolkad av många människor. Det är väldigt många jag känner igen som jag vet något om fast jag inte känner varandra alls. Jag tycker att jag känner kvinnan med de fem hundarna. Jag har aldrig talat med henne. Jag talar ibland med fotografen, en man jag döpt till fotografen, då jag inte känner honom som något annat. Jag känner igen de som driver bokhandeln för feministisk litteratur, de brukar sitta på trappan och samtala över kaffekoppar. Jag lägger märke till den kostymklädde mannen som rullar nedför gatan på sin skateboard, under armen har han sin portabla dator. Jag känner igen en del mammor och pappor och ser en del ungar kliva ut ur barnvagnar och bli en aning större för att något år senare sitta på en liten cykel och ropa glatt att de precis lärt sig cykla.
Det är så med gatan där man bor. Man lär sig känna igen människor. Men man känner dem inte.
Anne-Marie,
som tänker - vad tänker de om mig, vad ser de när jag rusar förbi, är jag den där kvinnan med kameran...?
Det är så med gatan där man bor. Man lär sig känna igen människor. Men man känner dem inte.
Anne-Marie,
som tänker - vad tänker de om mig, vad ser de när jag rusar förbi, är jag den där kvinnan med kameran...?
Kommentarer
Trackback