BRON ÖVER ALLA VATTEN
Bron över alla vatten. Detta är min bro. Jag vet inte hur många fotografier jag har av denna bro. Men jag fotograferar bron i sin spegelgestalt. Alltså inte bron som går över vattnet utan bron som återspeglas i vattnet. Bron är en metafor för många olika saker. Bron till det mesta tänker jag. Jag älskar bron, är broviss, tror på brobyggen, tror på bärkraften, tror på brofästet, tror på mörkret som bron betvingar, tror på bron till en annan människas hjärta, bron till kunskapen, bron till.... jag är broviss, brobyggare, brotänkare... bron från nu till framtiden. Bron!
I mytologin står bron för många olika saker.
Bron är en förbindelselänk mellan något.
Mellan en verklighet och en annan verklighet.
Bron är en övergångsrit.
Från något till något annat.
Bron mellan motsatserna,
Mellan oliktänkandet och samtänkandet.
Jag är broviss. Fotografiet har jag vänt och vridit på. Det kan man göra med broar. Tänka utanför själva brobygget. För att bygga nytt och tänka nytt. Jag är på en bro. Vart den leder det vet jag inte. Men jag är på en bro.
Anne-Marie
En så underbar bro! Vilken är det, tro?
Och visst är broar viktiga; de förbinder ju oss människor..
Kram
Vilka underbara brobilder! De eggade verkligen fantasin.
Hej där bromänniska!
Jag tänkte också "bro" idag lite sorgset begrundande kala, avlövade träd, så nyligt i hänförande praktdräkt.
Det är det här med årstider.
Oktober tycker jag är en litet oroande månad, både mångtydig och motsägelsefull och dramatisk förstås, som all förändring är inför öppen ridå - blossande gyllene färgprakt som brinner, bleknar, brunfärgas, svartnar och virvlar bort till förgängelse.
Man kan, om man vill, begrunda varför ordet förändring ofta tycks oroa oss människor. Är det alltid bara negativt?
Förändring är något grundläggande fundamentalt som pågår hela tiden, överallt och i alla dimensioner sedan universums födelse - det vanligaste tillståndet av alla, fastän det ju inte alls är ett tillstånd - egentligen... mera ett Panta Rei - "allting flyter", som skimrande vatten under broar, ständig rörelse, ingenting är statiskt - jo, våra egna tankar ibland när vi är snåla, kinkiga och tjurskalliga - då bromsar vi faktiskt upp hela universums underbart följsamma elasticitet. Hm, brokig tanke.
Statiskt är allra minst Oktober, som sagt, som inte alls säger adjö, farväl utan förmedlar (i futurum...), spänner osynliga broar i form av omsorgsfullt nedbäddade mjuka knoppar överallt i grenverkens vindlande glädjefnatt, en mångmiljonårig försäkran om att nästa års lövsprickning redan ligger i startgroparna.
Alla dessa konkreta broar fästade i en årstid och via mäktiga brospann utmynnande i en annan fyller mig med tillförsikt och förtröstan.
Vårens ljus och värme är värd att vänta på.
(Annars är det förunderligt hur väl årets månader avspeglar en fullgången människas liv.)
En liten hälsning från thord via en tillfälligt upprättad cyberrymdad bro.
Thord, Fia och Madonna, Alla broar finns på Söder. Tack för dina ord Thord, Anne-Marie