MAKALÖSA PIANIST
Jag häpnar ibland. Det är när någon gör underverk och ingen gör någon notis av det.
Går förbi. Jag hörde toner som jag bara måste lyssna till.
Visste inte var de kom ifrån. Men allt började gunga.
Jazz när jazz är som bäst. När pianisten inte spelar utan är i sin musik.
Jag fann källan till slut. Då dök den där lilla ungen upp.
- I think I love your music sa han... och började gunga med hela kroppen.
Dansa heter det när man inte kan annat än röra sig i takt med toner.
Samspel kunde man också säga.
Jag gungade med. Vi var iallafall två.
Parallellerna till skolan, läraren och uppdraget kunde jag inte låta bli att dra.
Anne-Marie,
som gick genom ett köpcentrum,
Kommentarer
Trackback