JAZZoGOSPEL utanför ett cafe
Acapella!
WOW!
Sång ur hjärtan, brösten och struparna.
Det gungade i trottoaren.
Det svängde runt i människorna.
Det går inte att stå stilla när man lyssnar.
Gatuliv när det är som bäst.
I Seattle, utanför Starbucks, i hjärtat av...
och när bluesen är som tyngst,
smärtar den som mest.
Anne-Marie,
som är helt osynkroniserad med tiden... natt och dag... allt är uppochnedvänt. Det mesta faktiskt.
Halloj där,
du är inte bortglömd...!! LOVAR, jag har bara inte haft tid att kommentera på ett tag, men läser din blogg gör jag vareviga dag- would´t miss it for the world...!! ;)
JET LAG tror jag det kallas, det du har...been there done that... sista gången när jag var 14 , vi åkte en månad till Californien. Jag sov först 18 timmar hemma sedan åkte jag till mormor och sov 22 till... hon ringde till min mamma och berättade bekymrat att hon knappt visste om jag levde....mamma lugnade henne med att allt trots allt var som det skulle..det tar en stund sedan går det bra igen. Min mormor hade ju aldrig varit så långt bort som USA...vilken oro hon måste känt..
Det jag vill säga är i alla fall att det löser sig, men nog känns det underligt alltid! minns det som om det var igår..
Kram o glad midsommar , raring!
// Sara ;)
Tack Sara.
Njut av sommaren. Och midsommaren.
Anne-Marie