PROMENAD MED LITEN



Det är alldeles för sällan man ser små barn gå mellan två vuxna. Så där nybörjarstegande. Det är något fel med allt skyndande. Jag brukar säga till föräldrar som aldrig tycker att de hinner med sina barn, aldrig har tid, och när de äntligen har tid så gör de för mycket tillsammans - allt ska vara så roligt, så roligt. Så är det aldrig i verkliga livet. Livet handlar om vardagen. Då föräldrar oroar sig för att inte hinna, orka...så brukar jag fråga om de inte handlar mat... jo då...det handlas, och det köps, och det rusas... men tänk om ni skulle ta och promenera tillsammans till affären, strosa och prata... lite mer anspråkslöst... men ansvarsfullt. Så brukar jag säga. Med det vill jag säga att de är snarare de där stunderna man har mellan allt det man gör som kan medvetet bli något helt annat - en stunds metveten samvaro.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Kersti

Thich Nhat Hanh skriver om det i sin bok Mandelträdet i din trädgård. Om hur hans gode vän berättar att han inte längre delar upp sin tid i egen tid, barnens tid och hushållsgöromålens tid. På det sättet blir det lättare att vara tillsammans.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback