PROMENAD MED KAMERA
Väldigt tidigt. Väldigt behövlig lång, lång promenad runt vattnet och vatten här i Stockholm. Jag är en aning avskuren, och det är man då man sitter inne och skriver, så självporträttet är representativt.
Från broarna över vattendragen är överblicken vid. Båtarna ligger morgontrötta,
Jag ser dem som utropstecken. Båtens linje avslutas i bojens fäste. Båtar lovar äventyr. Utfärd.
Vatten är spegel. I vattenspegeln syns himlen. Jag kan bli stum över skönheten. Här blir det nästan svårt att förstå vad som är vad. Det går att vända på fotografiet. Men då återger den inte verkligheten. Ibland är verkligheten omättligt skön.
Här över en mindre bro speglar vattnet skogen. Jag står där och fotograferar. En man kommer gående. Bron gungar. Jag besväras inte...men det gör han...- Förlåt jag vibrerar så... sa han. Jag blev full i skratt. Det lät märkligt. Lite fel. Men under det att mannen passerade... gungade träbron... Jag tog fotografiet under det att allt skakade en aning.
Tillbaka från skogspromenad är mina ögon känsliga för grönt. Husfasaden är klädd till förvandling.
Det låter lite i draperingen, vinden fattar tag och ruskar om. Jag träffar caféägaren som hälsar godmorgon.
- Kaffe...
Nej inte idag. Idag ska jag gå hem och skriva. Jag har fyllt mig med naturen. Den är fullt tillräcklig idag.
Klottret får mig att skratta. Jo - jag är på väg hem. Arbetet väntar.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback