Anne-Marie Körling Blogg

GÖRA SKILNAD - LILLA TANTENS SKILLNAD

Jag minns en tunnelbanestationshändelse.
Det var en gammal kvinna som väntade på tunnelbanan.
Hon hade sin hjulförsedda väska, och handväskan runt om kroppen så att ingen, ingen skulle kunna väskrycka den.
Jag ömmade henne. Hennes hatt var från en annan tid, kappan en aning nött, de tjocka brunbeiga nylonstrumporna runt ben och fötter som magrat insnörade promenerarskorna. Från en annan tid.

Då kom en kille, burdus, och argsint.
Han kastade sig över denna munsbit från en annan tid.
Skällde på henne, sade ..... könsord... svor... tantdjävul...

Ibland tror jag på närvarostörande.
Jag ställde mig intill varpå busen satte ögonen i mig,
bräkte ut några illa valda ord för att sedan fortsätta mot nästa person.

Jag la armen om den lilla tanten med hatten.
Hon var rädd. Jag talade liksom högt för att trösta:

- Tänk om det här var ditt endaste mänskliga samtal idag, att den där killen var den enda som tilltalade dig? Usch så tråkigt det måste kännas i så fall?

Så sa jag. Utan att tänka... tänk om det är så.

- Jo, om inte du kommit så skulle det nog ha varit så. Jag syns inte så bra när jag är ute bland folk, Jag pratar nästan bara med kassörskan, och då handlar det om vad sakerna kostar och hur mycket jag ska betala.

Jag stod stum en stund.
Betänkte hennes ord.
Så enkelt det är att göra skillnad för en liten tant.
Tänk - bara säga något av det vänligaste man kan tänka sig,
Bara se henne, kanske le lite.

Anne-Marie

Du är min förebild på många sätt - vet du det? Jag blir styrkt av det du berättar. Tack!