GLÄDJETANKAR
Jag har glädje-tankat idag.
Långsampratat och viktigpratat över några koppar kaffe.
Spatseratpromenerat på Stockholmsgator.
Solskensglittrat mot andra glada människor.
Jag tror min hjärna mår så där bra som hjärnor ska göra.
Full av skratt och glädjefnitter.
En dag - ett liv.
Anne-Marie
Vadå pedagogiska tankar.
Bloggen handlar inte om nått annat än dig själv
Hej A-M K.
Dagligen läser jag din blogg.Hos dej hämtar jag min inspiration i mitt lärararbete. Känner stor ynnest att kunna ta del av din pedagogiska kreativitet.Endast den som "bjuder på sig själv" kan förmedla lockelsen och lusten att inhämta kunskap och fortsatt forskningsarbete.Du når samtliga i ditt sätt att formulera dej. Lyckliga de som får ta del av din undervisning både i och utanför klassrummet.
Till sist vill jag bemöta dej somm gjort en kommentar till inlägget.Sök igen din förmåga att se din omvärld med kreativa,lustfyllda ögon. Bjud på dej själv,var inbjudande. Våga lätta på förlåten till fantasi,glädje och inte minst konsten att uppmuntra din medmänniska! M.v.h.Irmelin.
Hej AMK,
Tack för dina sprudlande inlägg denna vecka. Brukar läsa och inspireras av din blogg, dock inte kommentera. Såg den tråkiga kommentaren du fått från "sprudeldödaren" och vill bara säga följande: pedagogik handlar om förmågan att iscensätta lärande och en viktig faktor i den processen är lust. Våga påstå att all hjärnaktivitet förutom den som styr kroppens autonoma funktioner är antingen lustfylld eller beräknande. Pedagogik förutsätter lustfylld hjärnaktivitet. Beräknande hjärnaktivitet visar sig i en elak kommentar på en bra blogg.
Hur skulle man kunna vara en bra pedagog och inspiratör och om man inte vågar visa sig själv? Det är ju det verktyg man använder i den pedagogiska processen. Om man inte gör det blir man till en av de pedagoger/lärare man antingen inte alls minns eller minns med obehag. En förutsättning för lärande är lust och det förmedlar du verkligen här på bloggen. Forsätt visa dig själv och dela med dig av din kunskap och kreativitet du kloka människa.
Två funderingar om det första inlägget.
Och om man kommer med kritik borde man ha mod att stå för den. Ett sätt är att visa vem man är och bjuda in till en verklig debatt och inte gömma sig anonymt i cyberspace.
En annan tanke är att om man inte gillar det som skrivs behöver man ju inte gå in på sidan.
A-M, jag har aldrig tänkt på att hjärnan som energislukande muskel kan må bra eller dåligt, men det är uppenbart att den kan. Här på sidan, högst upp i kommentatorsfälet, ser vi ett praktexempel på en som mår riktigt dåligt.
Hej, jag tittar in på din blogg minst en gång om dagen, den är både tänkvärd och underhållande. Jag hoppas att du inte låter dig nedslås av elaka kommentaren du får. Fortsätt att vara precis som du är!
Om inte jag har helt fel så betyder ordet pedagog " den som går före" . Vem skulle göra det bättre än den som både har modet
att vara personlig och den som har förmågan att inspirera?. Tack Anne-Marie, du har båda gåvorna och förmedlar det med guldkant till oss alla! Och till den som bittert kommenterar att det inte handlar om pedagogiska tankar utan bara om skrivaren själv; den kommentaren faller mest tillbaka på dig själv. Tänk över din bitterhet och försök att inte sänka andra med den. Vänliga hälsningar från en läsare av inspirerande bloggar
tack din dina personliga inspirationer!
Tack för att bloggen handlar om dig. Och om mig. Och om oss alla. Det är just det som gör din blogg så läsvärd. Jag uppskattar dina pedagogiska tankar och att du delar med dig av dem. Du är bra.
Anne-Marie, din blogg sprudlar av medmänsklighet, glädje, sorg, förståelse, insikt och ger mig som läser dina funderingar och pedagogiska finurligheter en oas att ösa ur. Alla kan inte tycka lika om allt, tack o lov. MEN trista, destruktiva kommentarer borde du få slippa!!!
/Bitte
Ingen orsak! Din blogg är tänkvärd!Ska nog börja läsa den regelbundet:)
Oj...vilken fart det blev på läsarna.
Men det var väldigt mycket ryggmärgsreaktioner.
Var någonstans stod det att bloggen var dålig?
Tydligen tycker dina läsare att det är fult att skriva om sig själv och man får absolut inte tillstå att så är fallet.
Många bloggar handlar om den som skriver, inget ovanligt alltså. Varför denna upprördhet?
Till dej som skrivit den sista kommentaren.(Förmodligen skrev du även den första)Nej, det står ingenstans att bloggen är dålig MEN du ifrågasätter bloggens innehåll, bara det att du glömde frågetecknet.Ingenstans i kommentarerna står det att det är fult att skriva om sej själv.Ber dej att läsa om igen....Samtliga uppmuntrar och uttrycker glädje av att Anne-Marie delger oss av sitt rika liv som pedagog och dessutom på ett mycket professionellt sätt.Det är generöst att över huvudtaget delge oss läsare en vidsynt pedagogisk och dessutom inspirerande blogg.Till sist ger jag dej rådet att skriva under med ditt namn! Irmelin.
Bästa Ni,
Jag publicerade den första kommentaren då den inkommit till min blogg, visste eller anade inte då att ni var så många som värnade mig och mitt skrivande. Till er vill jag rikta min uppmärksamhet. Jag värnar också människans val - man kan välja att göra skillnad för sina medmänniskor. Man kan välja att vilja gott. Man kan välja att bygga upp och vara just medmänsklig. Jag uttrycker min glädje återigen och tackar ödmjukast för Era uppbyggliga kommentarer. Med vänlighet. Anne-Marie
.....att säga vad man tycker är ju en självklarhet att få göra...även om man av någon anledning vill vara anonym. Det jag inte förstår är varför du som klagar på Anne-Maries blogg överhuvudtaget läser den om det skrivna inte tilltalar just dig? Du kan och får välja själv om du ska läsa innehållet. Du påminner mig lite om de som klagar på TV-kanalens program, herregud, stäng av!! Gör något annat som gör dig nöjd och belåten ELLER kom med en egen blogg!! Var lite konstruktiv och försök finna det positiva i tillvaron. Lycka till!!
//Bitte