FLERSPRÅKIGHET o WALTIC
Åh vad jag skulle vilja närvara där - på Waltic - översättarkongressen här i Stockholm!
Men jag närvarar genom att läsa i tidningarna vad som händer där. Jag funderar så här:
* 72 miljoner barn får inte gå i skolan. Det är ett världstillstånd värt att fundera ordentligt över. Vad betyder det i praktiken, för demokratin, för framtiden?
* Flerspråkighet är ett bättre ord än tvåspråkig tycker jag. Jag hörde någonstans att det kan vara många fler språk i en familj än bara de två vi namnger.
* Vikten av att få berätta och bli lyssnande. Alla har en berättelse som de ska få berätta.Hur detta kan gå till - muntligt, skriftligt och tja... i alla berättande former.
Henning Mankells berättelse återför jag hit:
Två män satt på en bänk i Maputo.
Den ene berättade om en gemensam vän som dött.
Dagen innan vännen dött hande vännen börjat berätta en lång historia från förr.
När han gick tillbaka dagen efter för att höra slutet på historien, fann han vännen död.
Den andre mannen var tyst länge, innan han sa:
- Ingen borde dö innan han berättat sin historia till slut.
Så ungefär!
skriver och hälsar Anne-Marie.
Källa; DN 1 juli 2008, journalisten Jenny Leonardz, Kulturdelen.
Men jag närvarar genom att läsa i tidningarna vad som händer där. Jag funderar så här:
* 72 miljoner barn får inte gå i skolan. Det är ett världstillstånd värt att fundera ordentligt över. Vad betyder det i praktiken, för demokratin, för framtiden?
* Flerspråkighet är ett bättre ord än tvåspråkig tycker jag. Jag hörde någonstans att det kan vara många fler språk i en familj än bara de två vi namnger.
* Vikten av att få berätta och bli lyssnande. Alla har en berättelse som de ska få berätta.Hur detta kan gå till - muntligt, skriftligt och tja... i alla berättande former.
Henning Mankells berättelse återför jag hit:
Två män satt på en bänk i Maputo.
Den ene berättade om en gemensam vän som dött.
Dagen innan vännen dött hande vännen börjat berätta en lång historia från förr.
När han gick tillbaka dagen efter för att höra slutet på historien, fann han vännen död.
Den andre mannen var tyst länge, innan han sa:
- Ingen borde dö innan han berättat sin historia till slut.
Så ungefär!
skriver och hälsar Anne-Marie.
Källa; DN 1 juli 2008, journalisten Jenny Leonardz, Kulturdelen.
Kommentarer
Trackback