SKILLNADEN I ÖVERGÅNGEN
(att vända, vända, vända och vrida på perspektivet. Här är min bro, ett fotografi jag är mycket stolt över)
Det är något speciellt med övergångar.
De är omärkliga och syns först efter att man tagit ett slags inre steg. Man övergår från något till något annat. Men allt hör samman. Så det man övergår ifrån länkas samman med det man övergår till. Ibland tar man steg som syns svåra, som om man gick på bräckligt vatten, men det viktiga är att man faktiskt rör sig, går i en inre bemärkelse. Winston Churchill sa - När du är i helvetet fortsätt gå - vilket jag tycker är en god bild av att rörelse i sig själv skapar möjligheter. Att bli orörlig, i sinnet, i kroppen, i det fysiska rummet, är en fara. Fortsätt gå! sa Churchill till sina mannar. Men han sa inte i vilken riktning. Han sa bara fortsätt gå. Jag har många gånger tänkt på de steg som människor tar. Alla utgår ifrån sitt. Det är alltid en personlig utgångsplats. Och övergångarna väljer man inte alltid, men man vill dem. Det är rörelsen i sig som skapar förändringen, såväl i det inre som i det yttre. Man erbjuds nya utsiktsplatser vid en förflyttning.
Jag älskar övergångar. Jag älskar människors vilja. Jag älskar bilden av människan i rörelse. Jag tror det är därför jag är lärare.
Anne-Marie,
som funderar oändligt mycket över vad som gör skillnad.
Och det tänker jag fortsätta att fundera på.
De är omärkliga och syns först efter att man tagit ett slags inre steg. Man övergår från något till något annat. Men allt hör samman. Så det man övergår ifrån länkas samman med det man övergår till. Ibland tar man steg som syns svåra, som om man gick på bräckligt vatten, men det viktiga är att man faktiskt rör sig, går i en inre bemärkelse. Winston Churchill sa - När du är i helvetet fortsätt gå - vilket jag tycker är en god bild av att rörelse i sig själv skapar möjligheter. Att bli orörlig, i sinnet, i kroppen, i det fysiska rummet, är en fara. Fortsätt gå! sa Churchill till sina mannar. Men han sa inte i vilken riktning. Han sa bara fortsätt gå. Jag har många gånger tänkt på de steg som människor tar. Alla utgår ifrån sitt. Det är alltid en personlig utgångsplats. Och övergångarna väljer man inte alltid, men man vill dem. Det är rörelsen i sig som skapar förändringen, såväl i det inre som i det yttre. Man erbjuds nya utsiktsplatser vid en förflyttning.
Jag älskar övergångar. Jag älskar människors vilja. Jag älskar bilden av människan i rörelse. Jag tror det är därför jag är lärare.
Anne-Marie,
som funderar oändligt mycket över vad som gör skillnad.
Och det tänker jag fortsätta att fundera på.
Kommentarer
Trackback