EGNA BARN
Lördagmorgon och jag vaknar med orden - Mina egna barn! Det kan bero på att jag plötsligt har alla mina barn tillbaka, de tre som varit på vift en aning, vinglat omkring på egna ben, men med mod och självständig vilja påbörjat erövringen att bli vuxna. Men är mina barn mina egna?
När är barnen någonsin ett föremål för ägande?
Vår egna mamma? säger aldrig mina egna barn om mig.
De säger mamma, och ibland säger de något annat också, beroende på var på skalan jag är som mamma.
Men de uttrycker aldrig att de äger mig.
Men uttrycket Mina egna barn visar också något annat. På något fint. De kan betyda att jag har fler barn runtomkring mig, och det är fint att det är så. Jag har andras barn hos mig, men andras barn och mina egna barn de är så kollektivt sig själva att det inte går att förstå vems barn som är vems. Då jag använder mig av mina egna barn är det för att skilja ut mina barn ur mängden andras barn så kan jag visa och peka - jo du, där är mina egna barn. De andra det är barn som är här och leker, äter middagar, finns och är välkomna här... jo visst, de känns nästan som mina egna barn. Hi hi man skulle kunna tro att de är mina hela bunten!
Men jag fick ett till barn en gång. En 15 åring. Hon hade andra berättelser om barn, mammor och förhållandet tll vem som är vad, vem som äger vem.
- Där jag är född är alla mammor. För är man ett litet barn då kan man gå till vem som helst. Vi sa mamma till alla. Och de stora, de var föräldrar till alla barn. Det var först när man skulle sova som man sov närmast den som ... var mamman och pappan.
Då hon berättade det tänkte jag hur fattigt det är kring barn i våra samhällen. Det kan gå mycket långt innan vi ens reagerar på hur barn har det, hur de mår... vi undrar mest om vi ska och kan lägga oss i. Det är ju inte våra barn... och så skjuter vi ansvaret ifrån oss med orden... det är ju någon annans barn. Inte kan väl jag lägga mig i.
Hillary Clinton skrev en bok med titeln It takes a village to raise a child... Jag köpte boken på grund av titeln! För anslaget att socialisera en unge handlar om ansvaret som ALLA vuxna tar, visar och verkar för.
När är barnen någonsin ett föremål för ägande?
Vår egna mamma? säger aldrig mina egna barn om mig.
De säger mamma, och ibland säger de något annat också, beroende på var på skalan jag är som mamma.
Men de uttrycker aldrig att de äger mig.
Men uttrycket Mina egna barn visar också något annat. På något fint. De kan betyda att jag har fler barn runtomkring mig, och det är fint att det är så. Jag har andras barn hos mig, men andras barn och mina egna barn de är så kollektivt sig själva att det inte går att förstå vems barn som är vems. Då jag använder mig av mina egna barn är det för att skilja ut mina barn ur mängden andras barn så kan jag visa och peka - jo du, där är mina egna barn. De andra det är barn som är här och leker, äter middagar, finns och är välkomna här... jo visst, de känns nästan som mina egna barn. Hi hi man skulle kunna tro att de är mina hela bunten!
Men jag fick ett till barn en gång. En 15 åring. Hon hade andra berättelser om barn, mammor och förhållandet tll vem som är vad, vem som äger vem.
- Där jag är född är alla mammor. För är man ett litet barn då kan man gå till vem som helst. Vi sa mamma till alla. Och de stora, de var föräldrar till alla barn. Det var först när man skulle sova som man sov närmast den som ... var mamman och pappan.
Då hon berättade det tänkte jag hur fattigt det är kring barn i våra samhällen. Det kan gå mycket långt innan vi ens reagerar på hur barn har det, hur de mår... vi undrar mest om vi ska och kan lägga oss i. Det är ju inte våra barn... och så skjuter vi ansvaret ifrån oss med orden... det är ju någon annans barn. Inte kan väl jag lägga mig i.
Hillary Clinton skrev en bok med titeln It takes a village to raise a child... Jag köpte boken på grund av titeln! För anslaget att socialisera en unge handlar om ansvaret som ALLA vuxna tar, visar och verkar för.
And we have learned that to raise a happy, healthy and hopeful child, it takes a family, it takes teachers, it takes clergy, it takes business people, it takes community leaders, it takes those who protect our health and safety, it takes all of us.
Yes, it takes a village.
http://www.happinessonline.org/LoveAndHelpChildren/p12.htm
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: SA
Grattis till att ALLA dina barn är tillbaka.
Måste kännas väldigt bra.
Postat av: Annemarie
Jo - jag är glad. Väldigt glad. A-M
Trackback