NATUREN och JAG
För länge sedan gick jag dagligdags i skogen. En timme om dagen. Och där gick jag tyst. Den ansträngande promenaden gick över stockar och stenar, över hala stenar, över spång där vattnet strilade fram i snirkelkrokar och jag anade fåglarnas flykt och de fyrbentas tystnad där jag stövlade fram. Jag insåg att det är behövligt att gå i en skog, vid ett hav och inte se något som människan har gjort affär av.
Anne-Marie
Hej skogsströvare!
Ja - en fullgången skog är något att uppskatta på ett helt annat plan än rent ekonomiskt.
Vårt inre själsliv behöver skogens hela mångfasetterade rika värld som inspiration och kraftfull dynamo för att inte förtvina, skrumpna bort.
"Vår ande av skog" diktade någon av poeterna!
Och Setterlind diktar så här:
Har du glömt, att skogen är ditt hem,
att den stora djupa stilla skogen
står och väntar på dig som en vän.
Lämna stadens oro, kom till skogen åter,
endast då kan du bli barn igen.
Har du glömt, att skogen är din vän?
Myrans vägar under himmelen
källan, där det växer upp så djupa samtal
gläntan, där man leker med ett regn,
är de glömda? Minns du inte dem?
Bo
Setterlind (1923-91)
Skogen, 1968
Om man vill rädda gammelskog i praktiken är det en förtjänstfull daglig vana att klicka på www.ettklickforskogen.se
Hälsningar från thord.
Tack för påminnelsen! Nu vet jag vad som fattas mig! Jag måste UUUUT. Någonstans där det finns hav och klippor ska jag ta mig i helgen! Med matsäckskorg!