JAG SKÄMS...
Jo, och jag tänker... vi är de som möter barnen, ungdomarna och de som ska komma i framtiden. Det är viktigt att få omslutas av något annat än bara nedskrivande. Jag menar, det är säkert i sin ordning att göra saker och ting bättre, se över det, och det, och det, förändra detta, och detta, och lite av det här... och jag vill mena att vi gör det, vi lärare i skolan. Det är bara det att vi måste bli bättre på att kommunicera det vi gör, och definiera vad som innesluts i vår lärarkompetens.
Jag är rätt trött! Ärligt. Och jag brukar vara den som pekar framåt, till framtiden... och värnar läraryrket. Jag skulle önska att politiker, mediamänniskor, alladedärutanför låter oss inifrån få ett ord med i debatten.
Anne-Marie
Vi gör ett superviktigt jobb men tyvärr är faktiskt inte nya lärarutbildningen speciellt bra. Har själv avslutat den för ungefär ett år sedan och är djupt besviken över att jag efter 5 års studier faktiskt inte har speciellt mycket på benen för den otroligt viktiga uppgift jag förväntas lösa.
Vi är viktiga. Vi KAN! Vi VET! Men vi får ingen uppmuntran. Vårt yrke är tydligen inget yrke med hög betydelse, enligt medier, vissa politiker och medmänniskor. Samtidigt läggs fler och fler uppgifter på oss. En intressant kontrast...
För tillfället har jag helt tappat sugen kring allt skoldebatt (visserligen var jag på en inspirerande föreläsning ikväll så det kanske blir bättre igen) Men iallafall, det går inte att inte påverkas av allt det som skrivs och sägs i media om lärarna och hur dåliga vi är. Till slut tappar man gnistan - faktiskt! Det låter kanske gnälligt men så är det. Lärare är människor precis som alla andra, inte opåverkbara maskiner. Jag vill att lärarna ska synas och höras mer. Och få berätta - så här är det! Det här kan vi! Det här behöver vi bli bättre på , det här måste vi utveckla - och det kan vi göra om vi på politikernas förtroende. Basta.