THE NEVER ENDING STORY OF BEN
Jag undrar så vad morgondagen hyser för överraskningar... jag tror något bra... jag tror något litet äventyr... jag tror ett litet möte... jag tror en liten överraskning... jag tror en liten middag... jag tror en kopp kaffe på något speciellt ställe... jag tror jag träffar BEN...
Ben är en liten husmus... som bor i sågspån...och murbräck... han kilar stadigt över golven i en lägenhet i Edinburgh... Ben och jag.... mot våra viljor...ska dela rum ett tag... jag kommer hålla ett vakande öga över honom. Och han kommer lyssna efter mina steg.... Jag och Ben... vi har inte ett gott förhållande... jag funderade allvarligt talat på att köpa med mig en liten, liten, liten, liten ostbit och en farlig, farlig, farlig... råttfälla... men sedan tänkte jag efter...
Han har samma rätt att vara där jag är.... som jag har rätt att vara på samma plats där han är. Vi får helt enkelt samsas om gemensamma utrymmen...
Om det är någon som flyttar på sig... så är det jag och inte han... det vet jag då säkert iallafall.
I skottland tänker jag söka upp den person som startade EDINBURGH läser, han har lyckats sätta Edinburgh på den UNESCOkartan över läsande städer .... a town is reading - samt knacka på någon liten skola... eller följa något litterärt spår.... samt skriva i ett eget litet hörn av världen.
Jag bloggar från min utsiktsplats... dagligdags...
Anne-Marie
Åker du till Skottland? Härligt, jag blir lite avundsjuk. Hoppas du träffar Ben. Möss kan vara trevliga, trots att de håller en vaken om nätterna.
Jag tror allvarligt att ben har lämnat oss. Han var alltid väldigt svag.
Kersti... som du ser tror jag inte jag får träffa BEN... Jos...det var nästan sorgligt att skriva det här...Ben och jag...vi hade någon historia ihop...Anne_Marie
Jag vet. Det kan hända att han jagar i de sälla jaktmarkerna numer, vad vet jag. Vi kan ha en minnesceremoni när du kommer. Tända ett ljus och minnas ihop.
Men...då är det ju end of Ben Story...jag skrev ju att det var the NEVER ending story of Ben... luktar det illa i något hörn... vi kanske måste göra något riktigt riktigt av det här... Ma
Vad fint; Du och Ben... Eller kanske inte... Ännu finare; Du och Jos!!
Hoppas att Du får det fantastiskt i Skottland! Det får Du så klart. Jag följer Dig litet så här på håll.
Allt gott Anne-Marie!
Kramar vicktoria