Anne-Marie Körling Blogg

SVORDOMAR, FULT SPRÅK och ELEVER

Min första klass gick i en byggnad separerad från den övriga skolan. Mina elever levde under en tid i en mer begränsad skolvärld. Men som ettor snappade de upp alla ord... svordomar och snuskiga ord...och de prövade dem till föräldrarnas förtvivlan. I klassrummet märktes inte ordbruket så mycket...men en liten etta-elev kom och satte sig nära mig....och sa
- jag har lärt mig massor av svordomar. Var ska jag säga dom någonstans?
Det var som om alla nya ord, de icke klassrumstillåtna, de icke hemmatalade - behövde få sägas och komma ut. Prövas! Jag funderade länge...satt på rasttrappan och hörde orden komma.... och


LEKTIONTANKE
En dag bad jag mina elever stoppa fingrarna i öronen... samtidigt som de fick säga alla ord som bara måste prövas....och då hörde jag de mest konstiga ord, snuskiga ord och fullt med svordomar... alla uppsnappade genom andra elever...storeleverna...

När dessa ord var sagda...men inte lyssnade till.... bestämde eleverna att detta var bra... då kom orden liksom ut...och så slapp de vara där inne i huvudet...

Det fina i kråksången...det var att vi efter detta hade en lösning på dilemmat och en möjlighet att pröva... orden kom ut...men var olyssnade till...och sagda...men utan mottagare...prövade...därför att de fanns där och ingick i ett dolt ordförråd ....men utan att skada, såra eller skapa roller för eleverna. Vi upprepade detta när det behövdes. För en tid försvann behovet av att säga allt det där fula och tråkiga ... och vi kunde fortsätta att lära, utveckla och samspela så att andra ord i ordskatten gjordes synliga - andra ord i andra sammanhang...det var det fina i kråksången.

Anne-Marie

Utmärkt pedagogik som kräver MOD men man måste pröva. BRA!
Dina viktiga inläggstankar är som de snabba molnen förbiilande. Tror inte ALLA hinner med att läsa. Det är synd. DET GÅR FÖR FORT!!!

Hej - och tack för tankarna om hastigheten... jag ska sakta ned... men ... är inte säker på att jag kan lova det. Men ditt inlägg här är mycket glädjande att läsa. Anne-Marie