HÖST
Vandrade omkring på en kyrkogård...vackra gamla mossbelupna stenar och eroderade namn...kantstött...sköra fragment av dåtid...
Höst.
Grönskan försvinner i ett sista färgbad.
Det röda, gula, bruna.
Blad krattas samman.
Grönt multnar bort.
En färg försvinner in i en annan.
Något dör för det nya.
Anne-Marie
WOW! Vilken ljuvlig bild!!!
En underbar bild! :)
Fantastiskt! Jag njuter hösten i blåsten...
Hej ni - hösten är min årstid. Jag kan förstå det mesta under hösten... färgerna är vackra...blåsten lagom snål... jag värnar värmen inomhus...tar stövlar på och stövlar ut i världen... regn bekommer mig inte det minsta... så är det...och det är gott. Sommaren är över... tack mina bloggvänner som delade min bild med mig. Anne-Marie
Hej !
Hösten är min årstid också. Jag är ett Septemberbarn. Kanske är det så att nu är det vila, förväntan är över, nu kan man bara vara och se allt det vackra. Luften är hög och det är friska vindar. Ofta solsken och naturen har så mycket att bjuda på, goa blåbärspajer och kantarellsmörgåsar. Även träden tackar för sig och snart kan man hoppa i gyllene lövhögar eller "vada" fram längs skogsvägar bland de frasiga löven. Man kan tända ljus och få välkomna mörkret som sakta men säkert kommer oss närmare och tidigare för var dag. Att acceptera.
Jo, hösten är min tid också. Kontraster. Färgrika träd och vindar som signalerar magisk styrka och kraft. Samtidigt som allt går till vila. Kontemplation och nystart i ett.
Skickar en av mina favoriter av Maria Wine. Älskar de avslutande raderna.
***
Hösten är min tid
med kvällar av slutet mörker
uppfyllt av gräshoppornas dödssång
med blåsvart natthimmel genombränd
av stjärnornas gnistor
och den likgula månen
stirrande i kall oberördhet
Hösten är min tid
med tunga moln
som kryper på fötter av regn över jorden
och en pärlrad av skiftande dagrar
än genomlysta av lågande trotsig eld
än lika ett ögas tårdränkta blindhet
Hösten är min tid
med sina lungors rödvioletta tåspetsdans
genom skogarna
med flyende moln i brinnande solnedgång
med marker av lågande ljung
med sina spiralskratt
som lägger sig till vila
vid husens fötter
Hösten är min tid
med klarblå ögon
och öppna horisonter
med silverstänk
över trotsiga klippor
med fågelskrik i kurvor
över ödsliga stränder
och mod att skratta åt döden
Maria Wine
ÅH - tack! Vacka Wine! Tack!
Anne-Marie